Fortfarande lika kass internetuppkoppling, men det händer ju så mycket här, både roliga och tråkiga grejer, som jag känner att jag så gärna vill skriva ner. Tycker det är skönt att få skriva av mig lite ibland, och dessutom kul att dela med oss av vad som händer i våra liv.
Julafton firade vi själva, jag, Lasse och Nikki. Det var helt okej, jag hade inga större förväntningar och kände väl egentligen inte riktigt för att fira jul i år. Tänkte mycket på Tilda, första julen utan henne och det var så många minnen som kom upp från förra jul och nyår som vi spenderade på sjukhuset i Lund när Tilda var så dålig. Blir så ledsen när jag tänker på det, usch det var så hemskt.
Men vi hade det väldigt mysigt i huset här, Nikki hade pyntat så fint överallt, valt gran och klätt den själv och vi åt massor av god mat, lyssnade på julmusik och kollade på Kalle Anka. Och på kvällen kom tomten med massor av julklappar, flest till Nikki förstås! Tyvärr missade Lasse tomten i år igen, attans! ;-)
Nästa år önskar jag dock att vi har någon mer att fira ihop med, blir lite mer feststämning då.
Nyårsafton firade vi i Bollstabruk, och det var jättetrevligt! Vi blev medbjudna av våra snälla grannar, totalt var vi fem barnfamiljer som firade ihop. Så himla snällt att vi får vara med i gemenskapen!! :-)
Detta året skippade jag och Lasse raketer, istället hade vi köpt papperslyktor. Det var det fler i Bollstabruk som hade gjort och det var verkligen vackert att se alla lyktorna sakta röra sig upp i den stjärnklara himlen!
Jag stod där och tänkte på Tildis och allt som varit, men just då kändes det helt okej. Det var en annan känsla än den på julafton, en känsla av saknad såklart, men också av framtidstro. Vi har hittat hem, och vi har påbörjat en ny spännande fas i våra liv. Och även om allt inte är på topp jämt (verkligen inte!), så känner jag mig ändå lyckligare i själen än på länge.
Förutom att fira jul och nyår så har vi jobbat. Och i och med att Nikki inte haft någon förskola så har vi fått jobba om varandra. Jag som är van vid att ha Lasse hemma alltid (iaf sen Tilda fick sin "dom") tycker det känns som att vi aldrig ses längre, och det är jättetråkigt!
Och sen är det en trygghet för mig att ha Lasse hemma när jag känner att jag inte orkar mer. Då finns han där och kan ta över. Men nu har jag fått klara mig själv dom dagar han jobbat, och han har jobbat mycket.
Har varit nära att bryta ihop ordentligt några gånger. Det har varit alldeles för mycket som hänt, mer än vad min redan trötta hjärna klarar av egentligen.
Flyttat, köpt gård, flyttat igen, börjat jobba och nytt jobb dessutom, lära känna nya människor, packa upp och komma i ordning osv..
Känns som vi levt i ett kaos senaste månaderna.
Som tur är, så har det varit lugnt på mitt jobb nu ett par veckor, så jag har varit hemma nästan hela januari förutom några dagar här och där. Kanske dumt att tycka så, att vara glad över att inte ha jobb alltså.
I dagens samhälle bör man väl vara tacksam över att ens ha ett jobb. Men jag är trött, så himla trött!! Måste få vila, annars orkar jag inte leva. Så är det bara.
Hade det inte varit för att jag är så lycklig över vår fina gård, och att få bo här i vackra Filitjärn med alla underbara människor som vi lärt känna, ja då hade jag nog gett upp för längesedan!
Men det blir bra, det vet jag! Det är värt den här jobbiga perioden, helt klart.
Nu när jag varit hemma lite så har jag faktiskt tagit mig tid att hålla på lite med hästarna, och det är så himla, himla kul! Åh vad jag har saknat det!
Och dom är så duktiga, båda två! Har ju inte gjort ett dugg med dom de senaste sex månaderna, men det var bara att ta vid där vi slutade i somras.
Ridit på Casper har jag dock inte gjort än, ville komma igång med inkörningen lite först tänkte jag. Den skulle egentligen varit gjord förra vintern, men som allt annat så fick det vänta. Så nu är det dags! Och det går framåt, om än sakta. Men det får ta sin tid, han behöver det.
I nuläget drar han en skakel vid sin sida, och han kan även vända med den även om han är lite skeptisk till det hela. Varför ska man släpa en lång pinne efter sig, som dessutom hela tiden åker på benen!?! ;-) Jaja,det är bara att fortsätta älta, han vänjer sig snart!
Rasmus har raskt avancerat från att dra ett bildäck i somras till att dra skaklar med pulka och nu även en mindre kälke. Duktiga lillplutt!
Nästa steg är att vänja in honom på bett, har ju bara kört honom i grimma hitintills. I övrigt så är jag nöjd med hans framsteg i körningen så nu kommer jag bara fortsätta på denna nivån ett tag. Köra några gånger i veckan så han bygger upp en lite lättare kondis och muskler.
Sen är det dags att se om det går att göra ridponny av honom ;-)
Egentligen var det meningen att vi skulle haft en massa besök från Skåne innan jul, men det var stormar och strömavbrott till höger och vänster så alla besök blev inställda. Det kändes jättetrist just då, men så här i efterhand var det nog tur att det blev som det blev, för vi var inte alls i ordning och jag var helt slut.
Men nu har vi haft besök av min pappa och hans fru Annika i början på januari, och nu i helgen av min mamma, syster Emma och morfar Kalle. Så himla kul med besök!! :-)
Passade på att ta hjälp av Emma med slakt. Vi hade tre tuppar och två kaniner som jag och Lasse inte hunnit ta tag i själv på grund av allt jobbande (och jag slaktar inte själv, huja!) så det var perfekt att få hjälp med det så det blev gjort!
Vi hade sex tuppar när vi flyttade hit (fem av dom var kycklingarna från i somras), men gammeltuppen blev rävmat för ett tag sen, tyvärr. Så nu var det "bara" fem kvar, men det var ju ändå alldeles för många! Stackars hönsen har inte haft en lätt höst! Två av tupparna hade vi upptäckt att dom var hängiga några dagar tidigare (det går så himla snabbt när höns blir sjuka, när man väl upptäcker det så är det nästan alltid för sent), och när vi avlivat dom så märkte vi att dom var jättemagra så det var bara att kassera. Men tredje tuppen blev det två middagar av :-)
Och ninisarna (dom enda ungarna från i somras som överlevt) kokar vi soppa på idag. Hoppas det blir gott! Haha, vad hemskt det lät! *skrattar* Så kallhjärtat liksom! Ska erkänna att just kaninerna är lite jobbigt att slakta, var inte ens med när Lasse och Emma tog dom ;-) Tupparna däremot är inte fullt så känslosamt.
Resten av djuren mår toppen. Mona, vår ena kanin, har fått en ny kull ungar för drygt en vecka sedan. Får se om det blir nåt med Ellen också snart.
Ett litet nytillskott har vi också fått, eller egentligen Nikki :-) En liten marsvinstjej som heter Smulan, döpt efter granntjejen Ruts kanin ;-)
Får se om det kan bli några små söta marsvinsbebisar när hon växt till sig lite. Inte för att dom tillför vårt självhushållande så mycket, skulle aldrig kunna slakta ett marsvin, utan bara för att dom är himlans söta :-)
För två veckor sedan började Nikki äntligen på förskola igen. Det har gått bra, och hon tycker det är kul att vara iväg och leka med andra barn. Fast hon saknar såklart fortfarande Trollungarna. Och så tycker hon att dom har lite konstiga regler och rutiner här ;-)
Idag åkte grannpojken Nils, som är lika gammal som Nikki, med oss på morgonen till förskolan, och sen åkte Nikki med honom och hans mamma hem i eftermiddags. Toppen att vi kan hjälpas åt med körningen, det är ju ändå en bit att köra!
Oj, vilket långt inlägg det blev! Mycket att berätta, och mer finns det! :-) Men det får bli en annan gång.
Och inga bilder blir det heller, för kameran vill inte koppla ihop sig med datorn, suck! Är det inte det ena, så är det det andra!
Får se om Lasse kan fixa det någon dag, han är ju bättre på sånt.
/Maria
.jpg)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.jpg)
.jpg)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
.JPG)
