Vårkänslor

Igår var verkligen en härlig dag med solen som värmde och snö som töade. Det var så man inte kunde låta bli att känna lite vårkänslor :) Till och med Tildisen fick komma ut i det sköna vädret en stund på eftermiddagen och känna solen i ansiktet.

 Vackra Lisa :)

 

 Två lurviga rödtottar :)

 

 Rasmus älskar att kivas med Casper...

 

 Dags för hämnd hehe...

 

 Full fräs genom hagen, vårkänslor!? :)

 

 Tjocka Bärta, snart bredare än lång :)

 

 Nyfikna små ankor som faktiskt börjat lägga ägg för ett tag sedan! Dock samlar vi in dom än så länge, men sen ska hon få ha kvar och förhoppningsvis vilja ruva på dom :)

 

Sötisar :)

Avlösning

I helgen var faster Lone här och passade Tilda åt oss. Det var en bra helg måste jag säga, bästa på länge.
Dels trevligt sällskap av Lone, sen att vi kan göra saker ihop hela familjen är ju en lyx för oss! Vi passade först på att åka lite pulka med Nikki borta vid Farstorp. Det var kul, särskilt nerför. Upp var lite mer motigt om man säger så ;)
Sen åkte vi in till Eslöv alla tre och handlade lite till kvällsmaten och lite lördagsgott. Vad märkligt det kändes att gå allihop och handla, det var längesen! Till kvällsmat i lördags gjorde vi en gryta på en bit av baggen som vi slaktade. Jäklar vad gott det blev! Vi har testat både kotletter, stek i ugn och nu gryta av baggen och jag måste säga att det är det godaste kött jag/vi någonsin ätit!
På söndag förmiddag åkte Nikki till mormor för att sova över till måndagen. Oj vad tyst det blev här hemma! Så tomt efter henne. Men ändå ganska lugnt och skönt ;)
Lasse fick huggt en massa tändpinnar till kaminen och så hjälptes vi åt att verka klövarna på fåren. Det är verkligen inte ergonomiskt att stå böjd över fem får ( = 20 ben) som rycker i benet för att komma loss eller lägger sig ner så man inte ser klöven.... Tur för dom att dom är så söta ;)
Något slags verkbord/klippstol hade kanske varit något att skissa på till framtiden. När tid och ork finnes.

Jag hann också med en mini tömkörningsrunda med Casper i skogen. Passade på att ta med honom när jag och Lasse ändå skulle gå och plocka lite granris till kaninerna, det var ju ett tag sen sist vi tömkörde så jag tänkte att det kunde vara bra att friska upp minnet på honom lite. När Lasse stannade för att plocka några kvistar så fortsatte jag och Casper en liten bit, sen vände vi och gick tillbaks mot Lasse igen. Bara det att Lasse ställt sig bakom en gran så man inte såg honom riktigt, det liksom bara knakade och rörde sig och så såg man något "stort rött monster" där bakom (Lasse har en röd overall). Först stannade Casper och bara stod och glodde med stora ögon på "monstret", jag manade på och då gick han fram några steg innan han bestämde sig för att inte lita på mitt omdöme och tvärvände och sprang iväg en bit. Tur jag har långa tömmar... hästskrälle! Fick leda bort honom så han såg att det bara var Lasse och då var det lugnt igen och vi kunde "köra" hem.
Ja, det var den helgen. Så här i efterhand så ser det inte ut som vi gjorde så mycket, men det kändes så :) Jag är nöjd med helgen, kunde tillåta mig att få slappna av en stund och bara va. Skönt!

/Maria

Skröffel

Ja vad har hänt på sistone? Jag upplever Tilda som lite mer vaken men har mer spasmer/ryckningar lite här och var men mest i ansiktet. Detta beror på medicinen vi tog bort. Hon har fortfarande rätt mycket skummigt slem som hon hostar upp och har nog blivit lite förkyld.
Igår fick vi besök av an representant från LSS och en kvinna som förhoppningsvis kan hjälpa till att avlasta oss med Tilda. Vi fick en positiv känsla av henne direkt och hon kommer nästa lördag för vara med några timmar under dagen. Vi får hoppas att det det funkar, det är mycket som ska stämma men vi fick som sagt en bra känsla av henne. Förhoppningsvis fick hon det av oss också.

I tisdags gjorde jag knäckebröd och när Nikki kom hem från Trollungarna så ville hon inte smaka men hon vill gärna ha smulorna som blev när jag skar bitar. Detta la vi i en skål tillsammans med lite jordnötter och hon tyckte att det kunde kallas "skröffel". Efter en stund kom kuratorn från Asih på besök. Nikki tycker om henne och leker väldigt gärna med henne. Blir mycket med gosedjuren som åker båt/tåg osv....Hon ville kolla lite med Nikki vad hon tänker på om Tilda och vad som ska hända hon dör. Enligt Nikki ska Tilda ha en guldkista. Det är dyrt men men hon ska ha det ändå hade Nikki sagt. Gullunge.

När det var dags för kuratorn att bege sig vill Nikki gärna bjuda på sina smulor och räckte fram skålen.
- Vill du smaka?
- Nä jag tror inte....
- Vaddå tycker du inte om skröffel?

/Lasse

Vårt alla hjärtans barn

Idag för två år sedan föddes vår lilla Tildis. 

Så glada vi var, och ganska så lugna och självsäkra för detta var ju vårt andra barn, vi visste ju hur det skulle gå till denna gången och vilka saker som kunde göras bättre än förra gången!

Ja, tänk så fel man kan ha...
Ingenting blev som det skulle och så som vi hade planerat.

Idag är det Tildas födelsedag.
Vi kommer inte att ha något kalas i år. Vi har ingenting att fira. För Nikkis skull så markerar vi ändå den här dagen med att säga grattis till Tilda och baka en liten tårta med två ljus till oss andra tre. Dom ljusen får Nikki blåsa ut, det tycker hon är skoj.
Tilda har fått en skön dusch, det är det närmsta vi kan komma hennes älskade måndagsbad som hon inte kan vara med på längre.
Vi tar hand om henne så gott vi kan, precis som alla andra dagar. Vi älskar henne lika mycket idag som alla andra dagar. Mer än så kan vi tyvärr inte ge Tilda i present.

/Maria

Livet på landet...

Igår dog vår fina tupp som kläcktes i somras. Knall och fall, precis som Bengtsson -Långöra.
Det är kul med djur, men tråkigt när dom dör. Det jobbigaste är när man själv måste ta beslutet att avliva ett djur. Vi tycker ju om alla våra djur, även dom som är tänkta att bli mat ;)
Vår bagge har blivit mer och mer stygg mot tackorna, som dessutom är dräktiga. Han stångar dom, ofta rakt i sidan, så dom far in i väggen eller till och med välter omkull. Eftersom vi inte har mer plats i stallet till att göra egen box åt honom så fick det bli slakt (det gjorde vi dock inte själv). Skönt för tackorna och mat i frysen för oss, och vi vet att djuret haft ett bra liv!

Plättar :)

Den här tjejen kommer i alla fall inte ha några problem med sin matlagning när hon flyttar hemifrån :) Hon hjälper oss med det mesta, här steker hon plättar till sig själv ;) Igår hjälpte hon mig att plocka små fjädrar som var missat på en av ankorna vi slaktade i höstas och göra i ordning marinad, skala morötter mm. Vi är så stolta över vår duktiga tjej! :)

/Maria

Mindre medicin, mer morfin...

Tilda är väldigt slemmig och kräker upp mycket av maten och vattnet hon får. Jag upplever att hon har ännu jobbigare att få upp slemmet än innan, ibland tror jag hon ska kvävas av det.

I fredags förra veckan tog vi beslutet att ta bort Fenobarbitalen (mot kramper) helt, och minska kraftigt på maten som istället ersätts med vatten. Vi har även ökat på morfinet lite till då hon var ledsen så fort man bar, vände eller satt med henne hos sig och det har blivit bättre. Att se sitt barn ligga svårt sjuk är ett helvete, men att inte ens kunna ha det i famnen för att det då gråter av smärta....ja det går inte att beskriva känslan.

Vi har också bestämt det mesta hur vi ska göra med begravning och så, och det känns skönt. Fruktansvärt att planera det, vi har gråtit många tårar, men skönt att veta hur vi vill ha det. 

Hon tittar, men ser förmodligen ingenting längre. Hon reagerar inte på hastiga rörelser mot ögonen eller skarpt ljus. 

/Maria

Cirkus Sjöhus!

Nikki hade cirkus här hemma för ett par veckor sedan. Det var väldigt intressant! :) Det bjöds på en massa olika nummer såsom tigertämjaren och jonglering med mera. Här kommer några nummer:

Högt kast med gosedjur :)

 Avancerade konster på häst i full galopp! :)

En riktig liten cirkusprinsessa :)

Trött publik ;) 

/Maria

Vår stora, fina...

...Bengtsson-Långöra finns inte med oss mer, han dog för ett par veckor sedan. Han levde på morgonen men på eftermiddagen var han död så det gick väldigt snabbt. Nikki fick hjälpa till att begrava honom ute i skogen där marken fortfarande var mjuk. 

/Maria