Kycklingar

Förra veckan kläcktes den sista kycklingen, äntligen! Snacka om utdragen kläckning! Anledningen till att det blev så här är att vi hade en väldigt, väldigt envis höna som prompt skulle värpa sina ägg hos Pyckel, som ju hade lagt sig för att ruva, och detta upptäckte jag först efter kanske en vecka. 

Jag hade ju stängt in Pyckel i en egen box för att hon skulle få ruva ifred, och tänkte inte på att någon annan skulle få för sig att ta sig in där för att värpa ägg...

Jaja, ingen större fara tänkte jag, hon kan ligga på dom äggen, även om det var lite väl många. Säkrade upp boxen ytterligare med presenning och gamla mattor runt om gallerna, för det var där hon hade tagit sig emellan, den envisa hönan. Tror ni det hjälpte?! Nä... såklart inte, suck. Hon bröt sig igenom gång på gång, så extremt envis!! 

Jag lagade och förstärkte varje dag, och hon bröt sig igenom varje dag! Till slut var jag så arg och frustrerad varenda gång som jag kom ut och fick se höneskrället där inne, så jag visste inte vart jag skulle ta vägen!! Jäkla höna alltså!! Och jäkla mig själv också som inte gjorde det ordentligt från första början!!

Tog några dagars break från hönsgården och tvingade Lasse att sköta om hönsen så länge. 

Efter några dagars frånvaro hade jag samlat nya krafter och gjorde ett sista försök med att stärka upp runt boxen, och ÄNTLIGEN lyckades jag vinna över hönan!! SEGER!! ;-D

Tyvärr hade hon ju redan hunnit lägga en massa ägg hos Pyckel, så för att inte riskera att dom yttersta blev kalla, eller att hon skulle trampa sönder dom, så tog vi in en del och lade i vår nyinköpta äggkläckningsmaskin..

Och ja, det gick ju bra även om det är lite åldersskillnad på dom. Dom som kläcktes inne i kläckaren bar vi ut på kvällarna när Pyckel gått och lagt sig, och stoppade in under henne. Totalt tretton kycklingar blev det, av arton ägg. Och Pyckel är så glad och stolt över dom allihop :-)

/Maria

Åren går...

Alltså jag kan knappt fatta att vår lilla tjej blivit så stor, vart tog åren vägen liksom!? Känns fortfarande lite märkligt att hon åker iväg med skoltaxi varje morgon, fast det är två veckor sedan hon började i förskoleklass. Ovant att hon åker iväg med någon annan sådär och är borta halva dagen, varje dag. Men jag antar att man vänjer sig :-D 

Nikki tycker det är jättekul att åka till skolan, tror hon känner sig lite "stor" själv. Och jag är glad att hon är glad, jag har ju haft en sån himla ångest för det skulle bli samma sak nu som med dagiset i våras (att hon var jätteledsen och vägrade gå dit till slut), så det är verkligen en enorm lättnad att hon trivs! Hoppas det håller i sig så länge som möjligt ;-)

 Väntar på taxin :-)

Liten Nikki-bus :-) Lika söt då som nu  ❤

/Maria

Problemlösning

Vissa saker kan vara lite svårt när man är olika stora, som till exempel att klia varandra på ryggen. Men är man bästisar så löser man såna problem ändå :-)

/Maria

Utmaningen?

Utmaningen som jag gav mig själv i början på sommaren, att promenera 70 km på 21 dagar, klarade jag utan problem, det blev till och med ganska många extra kilometrar :-)
Blev dessutom övertalad av Lasse att börja på ett tioveckors styrketräningsprogram ihop med honom, så det blev mycket mer motion än vad jag hade planerat. Och det gick jättebra! Mina promenader blev längre och längre, och styrketräningen gick också hyfsat bra. Men framförallt så mådde jag väldigt bra av det!
Men vad hände sen då?
Ja, det undrar jag med...
Först var det höbärgningen och den extrema värmen som gjorde att jag helt enkelt inte orkade. Mår så dåligt i sån värme! Kom igång igen lite efter höskörden, men sen gick det bara utför. Har försökt se tillbaka på vad som hände under den tiden, och jag är ganska övertygad om att jag stressat för mycket igen. Först över höskörden, och sen en massa massa andra saker! Ja över allt tillslut!! Det är ju så det alltid blir, jag börjar stressa över en sak, sen blir det fler och fler saker och tillslut tar det stopp. Måste, måste, måste lära mig att bli bättre på att lyssna på min kropp och stoppa mig själv innan det går för långt!
Jag mår ju så himla dåligt när jag blir så här stressad! Inte konstigt att min pms var extra jobbig förra månaden, och inte konstigt att humöret har svängt värre än hos en tonåring! ;-) Jag sover ju knappt heller när jag stressar, så det blir verkligen en ond spiral som bara snurrar snabbare och snabbare, tills det tar stopp helt enkelt.
Och när det äntligen tar stopp väntar flera dagars återhämtning där jag spenderar största delen av dagarna i sängen. Inte så kul.
Men det är bara att ta nya tag, och börja om igen. Tyvärr kan jag inte ta vid där jag slutade eftersom kroppen verkligen tar stryk av stressen, så varje gång det blir så här så är det små, små babysteps till en början, som utökas efterhand. Skittråkigt, men det är konsekvensen och straffet för att jag inte lyssnar på min kropp.
Har i alla fall börjat ta små lugna promenader igen, för tillfället blir det mest rundor i skogen för att leta svamp. Det är mycket bra för stressade personer ;-) Plus att den förkylning som jag känt av i en månads tid nu gav sig tillkänna ordentligt, så jag är så illa tvungen att ta det lugnt, helt matt i kroppen.
Huvudet känns uppsvällt, näsan rinner och är täppt om vartannat så jag kan inte andas normalt, maten smakar papper och jag hostar så det smakar blod i munnen.
Det låter förmodligen värre än vad det är, jag brukar bara inte bli så här dålig utav en sketen förkylning ;-)
Men jag är nog snart på benen igen!
Hoppas det i alla fall för den här månaden händer det grejer, med start denna veckan! :-)
Spännande och roliga grejer! Längtar!

/Maria

Renovering

Det går framåt med Nikkis nya rum, nu är det bara målning kvar. Det svåra är att välja färg, och då menar jag inte kulör utan märke och typ.... 

Vi vill ju gärna ha det så naturligt och miljövänligt som det går, och då kan man inte bara traska in i vilken färgaffär som helst för dom har ofta inte sånt i sitt sortiment. Och det får inte vara hur dyrt som helst heller, som till exempel Lady Sensitive väggfärg som vi först kollade på. Och inte för krångligt heller, många av dom bättre alternativen vi kollat på ska man blanda ihop ingredienserna själv, det ska ligga i blöt, man får bryta den färg man vill ha själv genom att tillsätta pigment (och vi kan inget om att få fram en viss färg). Åhh, ångest. Vi vill ha det enkelt men samtidigt bra, och till ett bra pris dessutom. Går det?

Tror vi får fundera lite till...

/Maria

Skuleberget

För några veckor sedan åkte vi till skuleberget och promenerade/klättrade (vi före detta skåningar säger klättra om så här branta stigar ;-) 

Man kan komma upp på Skuleberget på lite olika sätt. Man kan åka linbana, gå en "normal" stig upp, gå en väldigt brant stig upp, eller klättra Via Ferrata  www.viaferrata.se. Vi tog det tredje alternativet :-)
Vissa partier var så branta så dom hade satt upp stegar och trappor. Det är en enorm utmaning för mig varje gång jag gör nåt sånt här, jag är ju så höjdrädd! Men det går bättre och bättre, jag får inte så ofta panikkänslor längre, och om dom kommer så försvinner dom mycket snabbare!
Jag tycker ju trots min höjdrädsla att det är skitkul att göra detta och utmana mig själv, det är en härlig känsla med adrenalinkicken som jag får av det! Och stolt blir jag över mig själv :-)

Nikki nästan springer upp för berget, ingen rädsla där inte.

Första biten avklarad och vi är framme vid Kungsgrottan, eller rövargrottan som den också kallas då den enligt sägnen användes av rövare.

Lasse, och grottan till höger :-)

Jag med den vackra utsikten över en del av Höga Kusten bakom mig :-) 

Om jag säger så här; detta var absolut inte den brantaste biten....

Man blir törstig! :-)

Äntligen uppe på toppen av Skuleberget! Phu! 

Undrar vad hon tänker på, min fina Tutta ♥

/Maria