Ett avslut

Idag var vi på banken och slutförde försäljningen av gården, så nu är det på riktigt. Känns faktiskt skönt att ha det gjort, även om det är lite svårt att förstå samtidigt. Att vi aldrig mer ska åka "hem" till vår fina gård i fina Filitjärn.
Det livet vi hade där är nu ett avslutat kapitel och det känns trots allt väldigt sorgligt när man tänker på det. Men det är ett beslut vi tagit av viktiga anledningar och som vi kände var tvunget, så det känns ändå som rätt beslut.
Och det ena kapitlets slut är början på ett nytt, och både jag och resten av familjen ser jättemycket fram emot vårt nya liv. Det blir väldigt annorlunda mot det vi levt dom senaste åren, och det ska bli så spännande!

 Från den här idyllen...

 ...till det här. Kontraster ;)

Sista veckan i Filitjärn

Nu är det bara en enda vecka kvar tills vi lämnar gården. Nedräkningen kan börja! Nu blir det till att lägga in en högre växel på packning, tömning och städ av huset.

Nästa måndag morgon/fm skickar vi hästarna till Skåne med hästtransportör Gunnar Olsson medan vi själva kör ner med bil och hästtransport. Kommer bli en lååång dag för oss,fasar lite för det redan nu. Att resa över 100 mil är drygt i sig själv, och med Smilla är det...tja, lite av en utmaning, haha;)
Jaja, vi får göra det så bra som möjligt för henne med många pauser osv.
Hästarna övernattar i Stockholm och kommer ner till Skåne dagen efter, på tisdagen. Sen har vi en vecka där innan vi flyger till Teneriffa.
Ska bli jättekul att träffa alla nära och kära innan vi åker :)
Och så hoppas jag att jag hinner (och orkar...)med att rida några gånger på Betty också innan vi far, och kanske köra någon runda med Rasmus. Sen dröjer det ju till nästa gång jag träffar dom igen... :,(

Rasmus är redan en riktig lurvboll. Funderar lite på att raka halsen på honom innan han ska åka så han inte blir för varm? Minns att både han, och Casper som vi hade då, var svettiga när vi lastade av dom när dom flyttade upp hit från Skåne. 

Betty är så otroligt social och nyfiken, oavsett om man går i hagen eller utanför så följer hon med :) 

För tillfället älskar Smilla blommor och vill gärna plocka och visa dom ;)

Inte lätt att få till snygga huvudbilder med nyfikna och närgångna djur... ;)

Himlen brinner!

Himlen var helt fantastiskt vacker innan idag när vi skulle ut på promenad. Önskar jag hade haft vår riktiga kamera istället för mobilen, men men...
Det syns ganska bra ändå:)

Lyxigt tänkte jag när Nikki erbjöd sig att dra Smilla i pulkan och satte av ner för backen! Tyvärr tog orken slut redan nere vid brevlådorna så det var bara att knäppa på selen och dra själv, haha ;)

Sällan man lyckas få med Nikki på bild nuförtiden men här fick jag henne, och inga grimaser heller! ;) Fina Tutta ❤

Hej mitt vinterland:)

Snälla låt den nu få ligga kvar, åtminstone tills fredag!!

Vintersolstånd

Årets kortaste dag, sen går det åt rätt håll igen. Skönt!! :)
Var ute idag vid tolvtiden och fotade solen som ju inte når över trädtopparna om dagarna här hos oss (ibland vill man faktiskt ha kalhygge...;).
Men snart når den över igen och sen går det bara fortare och fortare och rätt vad det är så är kvällarna ljusa igen. Och till sommaren har vi ljust dygnet runt, lovely!
Längtar!

Det är mest skymning under dagtid känns det som...

En bit hemifrån och lite högre upp så nådde solen precis upp över trädtopparna i alla fall, skönt med lite sol i ansiktet :)

Inga problem att åka skrillor ner till brevlådan om man känner för det...

Vår?

Vad hände med vintern?
Regn och fem plusgrader känns inte så vintrigt direkt, i alla fall inte här uppe! Trodde att vi skulle få riktiga vintrar när vi flyttade från Skåne, men än så länge är jag inte jätteimponerad direkt. Även om det visserligen är milt och skönt och vi slipper skotta snö så känns  det ändå trist.
Framförallt nu när det bara är ett par dagar kvar till jul och man vill ha vitt och fint!
Allt känns dessutom så mycket mörkare utan snön (som om det inte var mörkt tillräckligt liksom, solen når ju inte ens upp över trädtopparna denna tiden på året...)och sen den här jäkla isen som är allt som finns kvar efter den är ju hemsk!
Är så nervös att Betty, som ju går utan skor och brodd, ska halka och bryta benen eller fläka sig eller nåt annat hemskt :(
Vågar knappt gå bak till dom, är så rädd för vilken syn jag ska mötas av.
Usch! Nä fy fan för den här isen och det här skitvädret som är orsaken till det!
Blä!

Infartsvägen är ren is...

...gårdsplanen likaså...

                            

Hagen, med en i vanliga fall i princip osynlig "bäck", där det bara brukar rinna en smal ränna med vatten vid snösmältningen på våren har förvandlats till en stor is...

Alla ställen som vi gått på är is :(

Is, is, is, överallt is....

Regnbåge

Det var lite märkligt väder förra veckan. Hos oss sken solen, men om man kollade runt om på bergen så såg man att det stundtals var ganska dåligt väder längre bort, och med det blev det en massa regnbågar. Såg flera stycken under olika tidpunkter den dagen :)
Vissa var riktigt stora och fina medan andra var mindre och blekare.

Här är bara en av alla regnbågar som visade sig den här dagen :) Hade inte tid att fota för jag hade hovslagaren ute så jag missade nån stor och fin, men den här får duga!

Ruskväder!

Blåst, regn och tre plusgrader...sådär kul...

Det enda som är bra är att jag hade planerat att städa idag, och då är det nästan bara bra att det är skitväder ute för då känns det bättre med "inomhusaktiviteter" ;D Men en runda har jag jag redan varit ute med Smilla för att hon skulle somna, och det får väl bli en till sen ändå trots vädret. 

Jag har ju lite bestämt mig för att jag måste gå en lite längre runda varje dag oavsett väder (med vissa undantag...) för att jag vet att jag mår bra av det, så det är väl bara att bita ihop och ta på regnkläderna och gå ut sen.

Det är ju alltid skönt efteråt, det vet jag ju :) Bara man har bra kläder så man inte blir blöt och kall!

Smilla sover i alla fall extra bra till ljudet av regn :)

Tidig morgon

Vaknade tidigt en morgon i förra veckan och kunde inte somna om. Klockan var bara lite över fyra så alla dom andra sov fortfarande. Ville inte störa dom så jag tänkte att då tar jag en liten morgonpromenad istället :-) Det var helt fantastiskt fint ute, allt var så vackert med daggdropparna som låg kvar, solen som lyste som guld och dimslöjorna som rörde sig över fälten och tjärnen! Och allt var så tyst. 

Ibland hörde jag nåt djur ropa, nån fisk som fångade någon insekt vid vattenytan eller en fågel som flög iväg, men förutom det, helt tyst. 

Lade mig på bryggan och bara låg där och njöt en lång stund, innan jag gick hem igen :-)

/Maria

Morgonpromenad!

Jobbigaste rundan på grund av stigningen upp, men SÅ värt det! Det är så vackert där uppe och jag är så glad över att bo här, där man efter bara några kilometers promenad har denna fantastiska utsikt!
Lyx!

/Maria

Första inlägget 2014 :-)

Fortfarande lika kass internetuppkoppling, men det händer ju så mycket här, både roliga och tråkiga grejer, som jag känner att jag så gärna vill skriva ner. Tycker det är skönt att få skriva av mig lite ibland, och dessutom kul att dela med oss av vad som händer i våra liv.

Julafton firade vi själva, jag, Lasse och Nikki. Det var helt okej, jag hade inga större förväntningar och kände väl egentligen inte riktigt för att fira jul i år. Tänkte mycket på Tilda, första julen utan henne och det var så många minnen som kom upp från förra jul och nyår som vi spenderade på sjukhuset i Lund när Tilda var så dålig. Blir så ledsen när jag tänker på det, usch det var så hemskt.
Men vi hade det väldigt mysigt i huset här, Nikki hade pyntat så fint överallt, valt gran och klätt den själv och vi åt massor av god mat, lyssnade på julmusik och kollade på Kalle Anka. Och på kvällen kom tomten med massor av julklappar, flest till Nikki förstås! Tyvärr missade Lasse tomten i år igen, attans! ;-)
Nästa år önskar jag dock att vi har någon mer att fira ihop med, blir lite mer feststämning då.

Nyårsafton firade vi i Bollstabruk, och det var jättetrevligt! Vi blev medbjudna av våra snälla grannar, totalt var vi fem barnfamiljer som firade ihop. Så himla snällt att vi får vara med i gemenskapen!! :-)
Detta året skippade jag och Lasse raketer, istället hade vi köpt papperslyktor. Det var det fler i Bollstabruk som hade gjort och det var verkligen vackert att se alla lyktorna sakta röra sig upp i den stjärnklara himlen!
Jag stod där och tänkte på Tildis och allt som varit, men just då kändes det helt okej. Det var en annan känsla än den på julafton, en känsla av saknad såklart, men också av framtidstro. Vi har hittat hem, och vi har påbörjat en ny spännande fas i våra liv. Och även om allt inte är på topp jämt (verkligen inte!), så känner jag mig ändå lyckligare i själen än på länge.

Förutom att fira jul och nyår så har vi jobbat. Och i och med att Nikki inte haft någon förskola så har vi fått jobba om varandra. Jag som är van vid att ha Lasse hemma alltid (iaf sen Tilda fick sin "dom") tycker det känns som att vi aldrig ses längre, och det är jättetråkigt!
Och sen är det en trygghet för mig att ha Lasse hemma när jag känner att jag inte orkar mer. Då finns han där och kan ta över. Men nu har jag fått klara mig själv dom dagar han jobbat, och han har jobbat mycket.
Har varit nära att bryta ihop ordentligt några gånger. Det har varit alldeles för mycket som hänt, mer än vad min redan trötta hjärna klarar av egentligen.
Flyttat, köpt gård, flyttat igen, börjat jobba och nytt jobb dessutom, lära känna nya människor, packa upp och komma i ordning osv..
Känns som vi levt i ett kaos senaste månaderna.
Som tur är, så har det varit lugnt på mitt jobb nu ett par veckor, så jag har varit hemma nästan hela januari förutom några dagar här och där. Kanske dumt att tycka så, att vara glad över att inte ha jobb alltså.
I dagens samhälle bör man väl vara tacksam över att ens ha ett jobb. Men jag är trött, så himla trött!! Måste få vila, annars orkar jag inte leva. Så är det bara.
Hade det inte varit för att jag är så lycklig över vår fina gård, och att få bo här i vackra Filitjärn med alla underbara människor som vi lärt känna, ja då hade jag nog gett upp för längesedan!
Men det blir bra, det vet jag! Det är värt den här jobbiga perioden, helt klart.

Nu när jag varit hemma lite så har jag faktiskt tagit mig tid att hålla på lite med hästarna, och det är så himla, himla kul! Åh vad jag har saknat det!
Och dom är så duktiga, båda två! Har ju inte gjort ett dugg med dom de senaste sex månaderna, men det var bara att ta vid där vi slutade i somras.
Ridit på Casper har jag dock inte gjort än, ville komma igång med inkörningen lite först tänkte jag. Den skulle egentligen varit gjord förra vintern, men som allt annat så fick det vänta. Så nu är det dags! Och det går framåt, om än sakta. Men det får ta sin tid, han behöver det.
I nuläget drar han en skakel vid sin sida, och han kan även vända med den även om han är lite skeptisk till det hela. Varför ska man släpa en lång pinne efter sig, som dessutom hela tiden åker på benen!?! ;-) Jaja,det är bara att fortsätta älta, han vänjer sig snart!
Rasmus har raskt avancerat från att dra ett bildäck i somras till att dra skaklar med pulka och nu även en mindre kälke. Duktiga lillplutt!
Nästa steg är att vänja in honom på bett, har ju bara kört honom i grimma hitintills. I övrigt så är jag nöjd med hans framsteg i körningen så nu kommer jag bara fortsätta på denna nivån ett tag. Köra några gånger i veckan så han bygger upp en lite lättare kondis och muskler.
Sen är det dags att se om det går att göra ridponny av honom ;-)

Egentligen var det meningen att vi skulle haft en massa besök från Skåne innan jul, men det var stormar och strömavbrott till höger och vänster så alla besök blev inställda. Det kändes jättetrist just då, men så här i efterhand var det nog tur att det blev som det blev, för vi var inte alls i ordning och jag var helt slut.
Men nu har vi haft besök av min pappa och hans fru Annika i början på januari, och nu i helgen av min mamma, syster Emma och morfar Kalle. Så himla kul med besök!! :-)
Passade på att ta hjälp av Emma med slakt. Vi hade tre tuppar och två kaniner som jag och Lasse inte hunnit ta tag i själv på grund av allt jobbande (och jag slaktar inte själv, huja!) så det var perfekt att få hjälp med det så det blev gjort!
Vi hade sex tuppar när vi flyttade hit (fem av dom var kycklingarna från i somras), men gammeltuppen blev rävmat för ett tag sen, tyvärr. Så nu var det "bara" fem kvar, men det var ju ändå alldeles för många! Stackars hönsen har inte haft en lätt höst! Två av tupparna hade vi upptäckt att dom var hängiga några dagar tidigare (det går så himla snabbt när höns blir sjuka, när man väl upptäcker det så är det nästan alltid för sent), och när vi avlivat dom så märkte vi att dom var jättemagra så det var bara att kassera. Men tredje tuppen blev det två middagar av :-)
Och ninisarna (dom enda ungarna från i somras som överlevt) kokar vi soppa på idag. Hoppas det blir gott! Haha, vad hemskt det lät! *skrattar* Så kallhjärtat liksom! Ska erkänna att just kaninerna är lite jobbigt att slakta, var inte ens med när Lasse och Emma tog dom ;-) Tupparna däremot är inte fullt så känslosamt.

Resten av djuren mår toppen. Mona, vår ena kanin, har fått en ny kull ungar för drygt en vecka sedan. Får se om det blir nåt med Ellen också snart.
Ett litet nytillskott har vi också fått, eller egentligen Nikki :-) En liten marsvinstjej som heter Smulan, döpt efter granntjejen Ruts kanin ;-)
Får se om det kan bli några små söta marsvinsbebisar när hon växt till sig lite. Inte för att dom tillför vårt självhushållande så mycket, skulle aldrig kunna slakta ett marsvin, utan bara för att dom är himlans söta :-)

För två veckor sedan började Nikki äntligen på förskola igen. Det har gått bra, och hon tycker det är kul att vara iväg och leka med andra barn. Fast hon saknar såklart fortfarande Trollungarna. Och så tycker hon att dom har lite konstiga regler och rutiner här ;-)
Idag åkte grannpojken Nils, som är lika gammal som Nikki, med oss på morgonen till förskolan, och sen åkte Nikki med honom och hans mamma hem i eftermiddags. Toppen att vi kan hjälpas åt med körningen, det är ju ändå en bit att köra!

Oj, vilket långt inlägg det blev! Mycket att berätta, och mer finns det! :-) Men det får bli en annan gång.
Och inga bilder blir det heller, för kameran vill inte koppla ihop sig med datorn, suck! Är det inte det ena, så är det det andra!
Får se om Lasse kan fixa det någon dag, han är ju bättre på sånt.

/Maria

Livstecken från Filitjärn ;-)

Kände att jag ville skriva något, det var ju ett tag sen nu.
Vi har haft så sjukt mycket att göra sen vi flyttade in i Filitjärn så jag har varken haft tid eller ork att blogga.

Vi trivs så himla, himla bra här på vår gård i Filitjärn, vi är hemma! Det är en så skön känsla här, man mår bra i själen här helt enkelt! Äntligen har jag börjat sova ordentligt på nätterna och det är så obeskrivligt skönt!! Inser verkligen hur mycket sömnbristen gör för ens välmående!!
Tyvärr har jag fortfarande problem att sova när jag ska upp och jobba dagen efter, och sen tar det ett par dagar att hämta tillbaka den förlorade sömnen igen vilket är skittråkigt! Önskar att jag kunde vara hemma helt en månad eller två och bara få ladda upp mina reserver ordentligt, men då blir det lite väl fattigt på pengar här hemma, tyvärr. Jag är i alla fall tacksam för dom 50% sjukskrivning jag fortfarande har kvar!
Jag jobbar på en gruppbostad för psykiskt och fysiskt funktionshindrade personer i en by drygt två mil härifrån. Det är bara ett timvikariat men det är jag nöjd med för tillfället, inte så mycket ansvar ;-) Trivs bra där, trevliga brukare och personal. Dock extremt dålig lön....men man kan ju inte få allt.

Lasses timvik i Kramfors går det sådär med, dom behöver sällan vikarier vilket gör att Lasse inte har särskilt mycket jobb. Men han har två nya brukare i Sollefteå kommun som han var på intervju hos igår, och som han redan bokat in tider fram till jul med :-) Dom här två brukarna verkar passa Lasse bättre än den han var hos i Kramfors så det känns kul!

Nikki ska börja på en förskola i Bollstabruk i mitten på januari, Solsidan heter den. Nikki säger att hon inte gillar fröknarna och tyvärr kan jag väl bara hålla med. Kan inte sätta fingret på vad det är, men så är det. Jag gillar inte förskolan överhuvudtaget, men för Nikkis skull får jag ju hålla god min så jag inte påverkar henne negativt. Det blir säkert jättebra, bara jag som inte kan sluta jämföra med Trollungarna där Nikki gick i Trolleholm. Jag tror faktiskt inte att det finns många förskolor som kan mäta sig med Trollungarna! Dom har allt; skitbra pedagoger, -lokaler, -utemiljö, -mat.... ja allt! Inte bara det ena eller det andra, utan dom har alltihop!
Inser att vi blivit bortskämda och ställer väldigt höga krav, och det går inte här uppe. Inte i vårt närområde i alla fall. Tyvärr! Men vi gör det bästa av det vi får och Nikki kommer säkert att ha det bra ändå, men det gnager i mig trots allt.... *nojjig mamma* ;-)

Alla djuren mår bra här, inga dödsfall eller så ;-)
Och det är såååå skönt med ett riktigt stall!! Bilder på det kommer så småningom, har inte fotat än. Katterna bodde inne i huset först men nu är dom förpassade till stallet dom med. Så trött på dessa illaluktande kattlådor som behöver tömmas tre gånger per dag, blörk! Och där var någon (läs Piber...) som inte behagade krafsa över sitt bajs heller så det stank i hela huset! Urk, urk, urk!! Och detta eviga rännande ut och in hela tiden, suck! Och för att inte tala om att dom stal vår mat på bordet, välte ner saker osv osv...
Nä, dom är inte välkomna här inne nåt mer nu!
Men dom har det minst lika bra ute i stallet, där är plusgrader hela tiden och element som dom kan värma sig vid om det skulle va så att dom känner för det. Och massor av möss...
Fåren har en hästbox som dom bor i på natten, sen går dom lösa på gården om dagarna. Vi hann ju aldrig sätta upp ett staket åt dom innan tjälen kom... Men dom är så nöjda så, ibland går dom på gräsmattan i trädgården men oftast så går dom ner på det närmsta fältet (eller lägdan som dom säger här uppe) och betar gammalt gräs. Är dom i närheten när man går ut så är dom genast framme för att se om man möjligtvis har någon godbit med sig ut, och för att få lite kli :-) Dom är verkligen söta, vårt lilla tjejgäng!
Hästarna har fått en rejäl hage som dom går i. Jag har varit ute och tagit en kort promenad med Casper två gånger sen vi flyttade. men det är allt. Jag får ta tag i ridning och inkörning sen när jag har mer ork och tid helt enkelt, så är det. Men vi pysslar med dom nästan varje kväll, ryktar och kratsar hovar och myser :-) Nikki tycker det är jättekul, och jag tycker det är jättekul att hon tycker det!!
Kaninerna och marsvinen har vars en egen hästbox som dom bor i, så dom har gott om utrymme. Och hönsen har sitt lilla ponnystall som dom huserar i. Där har dom har en lucka ut till gödselstacken som ligger under tak, där dom kan gå ut och krafsa och även gå ut utanför såklart om dom vill det.

Grannarna visade sig vara jättetrevliga, känns som vi har haft sån tur med allt här! Nikki har varit iväg några gånger och lekt med grannpojken Nils, som är lika gammal som hon själv. Hon säger att hon inte förstår vad han säger, och han att han inte förstår Nikki, men det verkar ju funka bra ändå ;-) Och så har vi haft besök av två av dom andra grannarnas barn, Lorents (stavning?) 7 år och Ruth 11 år, mysigt! Nikki tycker ju att det är toppen med barn här, hon har ju varit lite utsvulten på det! ;-)
Vi är verkligen glada att det finns barn här, dessutom på promenadavstånd! Det är lite "barnen i Bullerbyn" känsla över det hela! Och sen att föräldrarna är trevliga är liksom pricken över iet!

Huset uppe i Djupbäcken är tömt och städat, men vi har alla grejer i garaget och på logen att hämta, samt att stallet måste mockas ut. Hagstolparna får ju stå kvar tills tjälen släpper i vår....
Det känns som att vi måste se till att tömma och göra färdigt där uppe så fort som möjligt innan vintern slår till på riktigt! Är rädd att vi nog inte kommer upp med bil och släp där annars. Dessutom hade det varit skönt att ha det överstökat och slippa åka dit mer (ja, fram tills i vår då...)! Får se om vi orkar/ hinner åka dit i veckan...

Vi har inte fotat så mycket eftersom vi haft fullt upp, men här är några bilder i alla fall :-)

 Utsikt från huset över närmsta fältet/lägdan där fåren håller till, samt gamla ladan :-)

 Också från huset men över hästarnas hage samt rundkorallen till höger :-)

 Nikkis julklapp från moster Emma förra julen, men då gick ju i princip allt tid åt Tilda så den blev inte ens uppackad. Men nu så, nu sparkas det fram och tillbaks på vår infartsväg! :-)

 Nikki, Simon och hästarna :-)

Nikki och Ester :-)

/Maria