2 år idag ♥

Kan inte fatta att det faktiskt gått två år sedan Tilda dog. Känns inte som så längesen.
Fast om man tänker efter så är det kanske inte så längesen.
Inte om man jämför med hela livet.
Tänk att för två år sedan så satt vi med vår lilla Tildis i famnen, å ena sidan lättade över att hon äntligen fick slippa plågas mer, men också så otroligt otroligt ledsna över att ha mist får fina flicka.
Minns det som om det vore igår.
Känslan när vi till slut var tvungna lägga ner henne i kistan som vi hjälpts åt att måla hela familjen, rentvättad och klädd i sin finaste pyjamas, med hennes badbyxor och nallar som Nikki ordnat och lagt i ordning så fint så hon skulle få med sig det till var man nu kommer när man dör, för att sedan köra in henne till krematoriet. Säga farväl en sista gång, lägga på och skruva igen locket och sedan lämna henne för evigt och veta att nästa gång vi kommer hit så är hennes fina kropp bränd till aska och ligger i en urna.

Jag är glad att vi gjorde det, men jag vill inte tänka på det. Det gör för ont. Det såret läker aldrig vad folk än säger...

 Har varit ute och plockat lite fina vårblommor idag och satt hos Tildis.

Saknar dig och älskar dig mitt lilla hjärta ♥

/Maria

På gång :-)

Nu går det fort! 

Sist jag lade in en bild på grönsakslandet var det täckt av snö, men nu är den borta! :-) Bara lite kvar längst bort i trädgården.

Vet dock inte riktigt vad jag känner när jag ser hur det ser ut i landet... 

Ett uns av hopplöshet kanske. Ska det kunna växa grönsaker här liksom!? Men mest ser jag nog en massa jobb framför mig. Som jag måste tvinga Lasse att göra...

Just nu ser det ut som en kyrkogård för grönsaker... ;-)

Och som om inte detta var nog så tänkte vi använda oss lite utav det nya landet nere på lägdan/vallen, vilket också behöver göras i ordning. Fast den är åtminstone upplöjd och mer lucker.

Det är den här uppe som vi trampat omkring på som känns värst. tror jag i alla fall. Fast det blir nog jobbigt vilket som. Det är tungt med jord ;-)

/Maria

Glädje och panik!

Efter tre veckors väntan så var det äntligen dags för kläckning! Första kläcktes i lördags och sen rullade det på och på söndagen var dom flesta kläckta. Då började det bli liiite fullt i kläckaren så vi gjorde i ordning en bur med värmelampa över och tog in dom i huset. Det gick bra, alla var pigga och nyfikna och efter att vi visat dom maten och vattnet så åt och drack dom glatt.

Ute i kläckaren (som stod i sadelkammaren) fanns det kvar tre nyckläckta kycklingar och två som var på väg ut samt fyra helt okläckta ägg.

Och så försvinner strömmen....

Jag hade en förhoppning om att den skulle komma tillbaks inom kort så jag avvaktade med att hämta in dom kvarvarande kycklingarna, tänkte att dom håller ju värmen ett tag inuti kläckaren i alla fall. Men ingen ström kom och tillslut var jag ju tvungen att göra nåt. Panik! Hur värmer man kycklingar och ägg utan ström eller höna?!

Kom på en massa ideer men i slutändan så behövde ju alla ström. Skit att man är så beroende av strömmen alltså! I alla fall så slog det mig till slut att den enda värmekällan vi har som inte går på ström är vedspisen så jag fick dra igång den.

Kycklingarna i kläckaren var alldeles slöa av kylan, den ena såg i princip död ut. Kycklingarna i dom två okläckta äggen andades svagt, men levde. 

Jag vet dock att kalla kycklingar kan se döda ut men får dom bara värme så piggnar dom oftast till igen, så jag tog en ugnsform och lade en bit tyg i, och så i med alla nedkylda kycklingar och ägg och skjuts in i ugnen. Fick sitta och vakta hela tiden så det inte blev för varmt för dom.

När det väl började bli varmt där nere hos dom så piggnade dom till efterhand, även den som sett döende ut. 

Och ett av dom äggen som var påbörjade med sin kläckning kläcktes senare på kvällen :-) 

När klockan var tio-elva på kvällen hade strömmen fortfarande inte kommit tillbaks, men jag var jättetrött efter att ha suttit eld och kycklingvakt sen sex på kvällen så jag orkade inte mer. Lasse var också trött efter att ha varit iväg under dagen så vi beslöt oss för att lägga in dom kläckta kycklingarna hos dom i buren och låta det ägget som var på gång att kläckas och dom fyra okläckta vara kvar i ugnsformen, fast utanför ugnen då ;-) Sen satte vi klockan på en gång i timmen för att hålla varmt i spisen.

Runt ett-tiden på natten var äntligen strömmen tillbaks! Tillbaks med äggen i kläckaren och buren med kycklingarna tillbaks till sin värmelampa.

Phu!

 Släpp ut oss!! :-)

 Nyinflyttade i buren. Varmt och gott under värmelampan :-)

 Dom är ju bara för söta när dom är så här små! :-)

 Precis inlagda i ugnen :-) Kan säga att jag hade mardrömmar sen under natten om kvarglömda kycklingar i ugnen...usch!

 Dom som var i buren fick också flyttas ut i köket framför vedspisen för att få värme :-)

 Efter ett tag blev det för varmt i ugnen så då fick dom vara utanför och så snurrade jag bara skålen runt med jämna mellanrum så det blev värme på alla sidor :-)

 Behöver jag ens skriva vilken träsmak jag hade i häcken efter alla timmar på en hård köksstol?! ;-)

/Maria

Skrämmande läten om natten!

Vaknade vid halv två tiden i natt av vad jag i första ögonblicket trodde var det värsta kattslagsmålet jag någonsin hört!
Insåg efter bara en sekund att det där kan omöjligt vara katter som bråkar, däremot möjligtvis en katt som blir lemlästad av ett rovdjur!
For upp ur sängen, slängde upp rullgardinen och slog upp fönstret för att lokalisera ljudet och höra om det verkligen kunde vara en katt som blev angripen (inte för jag vet vad jag skulle gjort då men...)! Då är ljudet jag hört precis utanför där jag står, högt och hemskt, och när jag tittar ner så ser jag nåt som är mycket större än en katt, ja mer som en hund i storlek, röra sig. Åh fy fan vad rädd jag blev!!!
Med fullt adrenalinpåslag och tillhörande hjärtklappning fick jag stängt fönstret fortare än kvickt och försökte sen lugna ner mig.
Varför, varför, varför är alltid Lasse på jobbet när sånt här händer!?!
Det fruktansvärda ljudet fortsatte oavbrutet men jag uppfattade att det rörde sig bortåt så till slut vågade jag öppna fönstret igen för att lyssna lite mer och försöka höra vad det var för nåt.
Tyvärr hade jag inte sinnesnärvaro nog för att tänka på att spela in ljudet, men efter att ha googlat en massa olika djur både i natt efter det som hände och sen på morgonen så kom jag till slut fram till att det mest troligt varit grävlingar.
Det lät som på klippet nedan fast MYCKET, MYCKET HÖGRE!!! Kanske inte konstigt visserligen eftersom dom sprang igenom vår trädgård och precis utanför fönstret...
Alla som har varit bredvid en skrikande gris vet precis hur högt jag menar, för ungefär i den nivån var det.


                  

Ja vilken pärs för bara nån sketen grävling. Till och med hästarna var lite uppjagade och rörde sig oroligt och gick och blåste därute.
Nu vet jag i alla fall hur en grävling kan låta så förhoppningsvis behöver jag inte bli så skärrad nästa gång. Räv låter också hemskt och har också väckt mig och gett mig hjärtklappning mitt i natten, självklart har inte Lasse varit hemma då heller...
Men man vänjer sig kanske till slut? Jag tycker räven fortfarande låter hemsk men nu när jag vet om att det är räven så blir det mindre obehagligt.
Men jag tycker nog att dom kan hålla sig ifrån gårdar och bebyggelse om dom ska hålla på och skrika så hemskt, så man kan få sova i lugn och ro om natten!
I alla fall långt från vårt hus... ;-)

/Maria

Förresten, för den som tycker det är kul att lyssna på hur vilda djur låter så vill jag tipsa om tornugglans läte. Det ljudet vill man inte höra på en ensam skogspromenad...
Tornugglan

En syster i minnet ♥

Ibland har jag undrat om Nikki är på väg att glömma bort Tilda, hon var ju ändå inte så gammal när allt hände. Vet inte varför men på nåt sätt känns det viktigt för mig att Nikki minns sin syster så gott det går och att hon inte glöms bort bara för hon inte finns med oss här.

Av naturliga själ blir det ju mer sällan vi pratar om henne såklart, och jag vill absolut inte tvinga Nikki att prata om henne bara för att.

Det får bli när det kommer upp på tal naturligt.

Men, jag behöver verkligen inte oroa mig alls. Nikki har inte alls glömt! 

Då och då så pyntar hon självmant på Tildas byrå med små saker och bilder som hon gjort, tänder ljuset på kvällen om vi kollar på tv tillsammans, ritar alltid med Tilda när hon gör teckningar på familjen, kommer och berättar vilka gosedjur som varit Tildas osv osv. 

Bakom fotona på Tilda så finns en tavla som Nikki fick i present förra året. Det är en tavla i kork som man kan spika fast små figurer precis hur man vill, och även ändra och bygga nytt, och den har hon hela tiden haft vid Tilda så hon ska ha det fint hos sig. 

För ett tag sedan frågade Nikki om hon fick ta sina fönsterkritor och måla lite på fönstret på sitt rum. 

När hon var färdig kom hon ner och berättade att hon hade ritat familjen och skrivit Tilda ovanför. Bara sådär, vi hade inte pratat om Tilda alls på ett tag men ändå kom hon på att skriva hennes namn och ha med henne på familjebilden som hon ritat på sitt fönster.

Blir alldeles rörd och glad när hon gör såna här saker. Och ledsen över att hon inte fick ha kvar sin syster i livet.

Men vara orolig att hon glömt sin syster, det behöver jag i alla fall inte vara ♥ ♥ ♥

 Jag med barnvagnen där Tilda ligger i, bakom går Lasse (ni ser skägget va?!) och längst fram går Nikki :-)

Stenarna i ljuslyktan har Nikki målat, hon har gjort små hjärtan i papper och klippt ut (syns inte så bra kanske), gjort en avbild av Tildas fot på det vita pappret, och bakom står tavlan som hon ändrar utseende på med jämna mellanrum. (den var upphängd på väggen innan men när vi möblerade om så kom det aldrig upp en ny spik.. på tiden att fixa det kanske...).
Ibland (vid tillgång) plockar hon blommor och sätter i små vaser på byrån, eller lägger små grejer, tex pengar där ♥

/Maria

Vår ute och inne :-)

Nu bryr jag mig inte om det rent meterologiskt (stavning?) sätt är vår eller inte, för jag har i alla fall bestämt mig för att det ÄR VÅR nu! Så det så!

Och det är sååå härligt, samtidigt som jag lider och känner mig frustrerad av att inte kunna njuta av den fullt ut. Lite dubbla känslor. Men mest härligt ;-)

Där snön har försvunnit har det redan börjat spira. Nu går det fort, ett tu tre så är sommaren här! Längtar!

Har sått allt som måste förgro innan utplantering och det är så kul! Faktiskt jättekul! Då förstår man liksom att det inte är så långt kvar :-) 

Första omgången såddes förra veckan efter att vi kommit hem från Skåne, och idag sådde jag lite till. Tänkte testa att så lite i omgångar så att allt inte mognar samtidigt, utan att man kan njuta av nyskördat liiite längre. Vet att många gör så, dock vet jag inte hur länge man dra ut på det här uppe i norrland på grund av den korta sommaren? Det får bli ett test helt enkelt, och det gäller ju inte alla grönsakerna.

Önskar bara att jag hade kunnat börja så någon vecka tidigare så plantorna hade varit mer utvecklade, men det gick ju inte på grund av att vi skulle resa iväg. Jaja, det får bli som det blir. Blir kanske jättebra? Vet att jag tyckte jag sådde sent förra året också men det blev ju bra ändå. 

Förresten, en grej sådde jag innan vi åkte och det var lite paprikafrön som vi pillade ur en köpepaprika. Var mest en skojgrej för Nikkis skull och jag trodde aldrig det skulle ta sig och absolut inte överleva att vi åkte iväg, men jodå :-) Dom växer så det knakar! Spännande och se sen om det blir några paprikor också ;-)

 Scilla, scillor...en scilla flera scillor? Äsch, jag vet inte ;-) Men kul med lite färg i rabatten!

 Den här kommer jag inte ihåg namnet på alls... Lättare när dom har blommor! Om den nu hade några blommor?! Minns verkligen inte...

 ..men detta är en tulpan iaf! :-) Eller ska bli åtminstone..

Det är inte överallt i trädgården som det växer... Det är lite svårt att tänka sig ett grönsaksland här om 1-2 månader som det ser ut just nu!

 Mina små bebisar ;-) Nikki och jag är lite otåliga och går och tittar ett par gånger om dagen för att se vad som hänt :-) Allt som såddes förra veckan har börjat titta upp, utom löken och libbstickan.

Heja, heja små fröer!

/Maria

Djurvakter

I helgen var det grannarnas tur att åka iväg några dagar så då fick vi (läs Lasse...) passa deras djur (kaniner, katter och en hund). Deras hund Milton fick bo här hemma, det kändes enklast och så slapp han ju sitta ensam. 

Och det var ju inga problem, han fann sig tillrätta ganska snabbt ;-) På dagarna sov han i sängen och på natten i soffan på ovanvåningen. Och när han inte sov ville han mysa eller kolla på när vi lagade mat ;-)

Nikki tyckte det var kul att ha honom här, hon följde med Lasse ut på nästan alla promenader, även dom långa, och där emellan gick hon själv ut små rundor med honom. 

Vi tyckte också det var kul och det kändes faktiskt lite tomt här när han flyttade hem igen. 

/Maria

Lite fler småttingar :-)

Ett par veckor innan vi åkte till Skåne fick ju Mona också sina ungar. När vi kom hem igen hade dom precis börjat hoppa ut ur boet :-)
Åtta (!) stycken blev det om jag inte räknat fel, vilket var fler än jag hade hoppats på men inte överraskande eftersom Mona brukar få stora kullar. Jaja, dom är urgulliga oavsett hur många dom är ;-)

Måste tillägga att dom har strö i boxen, men inte överallt. Ser lite skralt ut när man ser bilderna...

/Maria

Trött på att va trött...

Jag vet knappt längre hur det känns att inte vara trött.
Har varit trött i flera år nu ju. I somras tyckte jag det gick åt rätt håll men sen blev det en massa stress och annat som gjorde mig trött igen. Och sen graviditeten.
Dödstrött dom första månaderna, sen lite bättre, men nu är jag totalt död igen och har varit i några månader. Utmattad, trött och orkeslös.
Dom senaste månaderna har jag till och från haft stunder där jag känt mig svimfärdig och varit tvungen att lägga mig ner och vila. Dom senaste två dagarna har jag känt mig svimfärdig i princip hela dagen i varierande styrka och dessutom i samband med illamående, särskilt en stund efter mat.
Har fått spendera mest hela dagen i sängen på grund av det, jättetråkigt! Tur jag precis har lånat en ny bok på biblan att underhålla mig med, annars hade jag blivit tokig!
Hoppas det bara är nåt tillfälligt för att ha det så här en månad till känns inget kul.
Suck. Kom ut nu lilla bebis!

/Maria

Påskfirande!

Nackdelen med att flytta långt från vänner och familj är att man får fira vissa högtider själva. Visst går det bra det med, det blir ju vad man gör det till och vi har haft jättemysigt själva också. Men självklart är det allra roligast att fira ihop med andra!

Så det var extra kul att påsken var så tidig i år så vi kunde fira den när vi var nere i Skåne!

Som tur var så kom påskharen detta året också till Nikki, och som vanligt hade han lämnat ett brev och sen en massa ledtrådar som skulle följas för att slutligen leda fram till äggömman ;-)

Nikki tycker detta är superkul och fördelen i år var ju att hon kunde läsa själv vad som stod på lapparna med ledtrådar! Så det var full rulle runt på hela gården för att leta ledtrådar :-)

 Brevet från påskharen! Första ledtråden på baksidan :-)

 En av ledtrådarna låg i "något stort blått"...

 och en annan fanns hos "en liten grå häst" ;-)

 Tillslut hittade hon fram till äggömman :-)

 Nöjd tjej!

 Vad vore påsken utan äggmålning? Stor koncentration hos konstnärerna ;-)

Och så äntligen dags för maten, mums!

Lasses silltallrik ;-)

/Maria

Skåneresa!

Vi har pratat hela vintern om att eventuellt åka ner till Skåne och hälsa på innan bebisen kommer, men sen har det inte blivit mer än just prat. Men så till slut tog vi oss i kragen och frågade grannar om djurpassning och Lasse tog ledigt från jobbet och biljetter bokades. Kändes kul att vi äntligen bestämt oss och extra kul att vi kunde åka hela familjen! Allra gladast var nog Nikki som längtat SÅ efter att åka till Skåne

Så förra onsdags eftermiddagen stod vi redo på perrongen i Kramfors. Cirka 14 timmars restid hade vi framför oss med först snabbtåg till Stockholm och sedan nattåg (utan liggplatser...) och jag hade ganska mycket ångest över hur jag skulle orka med att sitta så länge på tåget utan få dödsont i fogarna!

Som tur är gick det hyfsat, jag fick ligga på sidan över Lasse lite emellanåt så jag slapp sitta i samma position hela tiden och det var min räddning helt klart. 

Inte för att det var behagligt överhuvudtaget men bättre än att sitta rakt upp och ner konstant!

Det som var mycket värre för mig än att försöka sova sittande/halvsittande en hel natt var skicket på nattåget! Fy attans vad äckligt tåg!! Örk, blä och usch!!! Snusktåg!! Aldrig mer att jag sätter mig på ett sånt äckeltåg! *ryser*

Ville bara tvätta allt vi hade med oss i 100 grader och skrubba rent mig själv från topp till tå! 

En annan jobbig grej var att jag såklart var både  kissnödig och törstig men aldrig i livet att jag ens skulle överväga att gå in på toaletten på det tåget om jag inte var magsjuk eller liknande!! Nä hujedamig för det!! Så det var bara att hålla sig och strunta i att dricka. 

Nåväl, klockan 06.40 ca på torsdag morgon så var vi äntligen framme i Lund. Härligt! Ännu mer härligt var att höra den skånska dialekten pratas till höger och vänster om en! :-) Kändes lite ovant faktiskt och jag hajade till när jag hörde det först! Konstigt hur man vänjer sig, eller kanske avvänjer sig?

Sen blev vi hämtade och åkte hem till min mamma och Tommy där vi skulle bo under vår lilla semester. 

Det var så skönt att ha fem dagar utan några "måsten"! Jag hade inte planerat in något alls eftersom jag är så trött jämt och det är jag glad för. Men vi fick ändå till några besök hos släktingar och vänner vilket var jättekul! Sen firade vi påsk och Nikki fick leta påskägg, men det tar jag i nästa inlägg ;-)

Sista dagen åkte jag på halsont och ont i bihålorna (för femhundrafemtioelfte gången denna graviditet...) så det blev mest liggläge i soffan den dagen. 

Sen var det dags att säga hejdå till alla och åka hem igen på tisdag morgon. Alltid lika tråkigt men jag hoppas på lite besök i sommar så då känns det inte som evighet innan vi träffas igen!;-)

Väl hemma efter knappt 10 timmars tågresa så var vi dödströtta. Vi blev hämtade i Kramfors av våra snälla grannar (som även lämnade oss) som också hade sett till så huset var varmt och skönt när vi kom hem, härligt! 

Jag var tvungen att lägga mig en stund och vila medan Lasse lagade mat (ja det låter hemskt och jag känner mig hemsk men så är det). Efter maten skulle vi bara gå ut snabbt i stallet och mata djuren och sen gå in igen och bara slappa i soffan, men tji fick vi (såklart).

När vi kom ut låg Rasmus med kolik igen! Förstår inte varför han får det?! I alla fall så var han inte riktigt lika illa däran som förra gången så jag skickade ut Lasse på en lång promenad med honom för att se om det kunde släppa utan veterinär denna gången (gick på X antal tusen sist...).

Det gjorde det inte men som sagt så var han inte lika dålig som sist så vi fortsatte avvakta. Dessutom gjorde vi en blandning av olja och vatten som vi tvingade i honom för att se om det kanske kanske kunde hjälpa till att lösa upp eventuellt stopp.

När vi kom ut sen igen för att kolla till honom så hade han faktiskt rest sig upp och såg piggare ut. Inget bajs fortfarande men han ville gärna äta lite uppblött hö. Sen blev han bättre och på morgonen var han som vanligt igen och hade bajsat fyra högar, tänk så glad man kan bli över lite bajs! ;-)

Behöver jag tillägga hur trötta vi var sen den dagen? Snark...

 På väg! Detta var tåget vi klev på i Kramfors, alltså inte "snusktåget" som vi fick byta till i Stockholm...

 Tidigt på morgonen och vi var nog lika trötta allihop! Hela natten var ett ständigt slumrande och uppvaknande om vartannat. 

 Min syster Emma har bestämt sig för att Nikki ska gå i hennes fotspår och bli jägare så det tränades för fullt ;-) 

 En dag tog vi mamma och Tommys husbil och tog en liten roadtrip till Höör och köpte glass :-) Jaa, alla utom jag som verkligen kämpar med mitt sockerberoende. Åt ett äpple istället ;-)

 Lilla Iris var också med och fick också smaka på lite glass :-)

Som vanligt är jag lite dålig på att komma ihåg att fota så många fler foton finns inte tyvärr. 

Tack mamma och Tommy för att vi fick bo hos er, och tack allihopa för en trevlig påsk och minisemester! Jättekul att se er och jag saknar er redan och hoppas vi ses snart igen!♥ ♥ ♥

/Maria