Besök från Skåne och spa :)

På grund av mina blogguppehåll så missas det ju en massa saker här i bloggen, tyvärr. 

Till exempel när mamma och Emma var på besök i februari och jag, Lasse och Nikki gick på spa :) 

Det var ingen lång visit men lite hann vi göra, bland annat ett besök på fina Hallstaberget i Sollefteå. 

Först åt vi en god lunchbuffé tillsammans, sen gick jag, Lasse och Nikki på deras Spa- och relaxavdelning medan mamma och Emma passade Smilla. 

Vi hade fått ett erbjudande om ett besök där till ett lägre pris, så när vi nu äntligen hade barnvakt så passade vi på att utnyttja detta! Lyxigt!

Här kommer lite bilder :)

Hemgjord pizza med öl och cider, mums! :) 

Vi åt så vi nästan sprack av lunchbuffén, haha ;D

En glad Smillis :)

"Stora" bassängen :)

Lasse försöker hjälpa Nikki att simma själv :)

Och det gick ju hur bra som helst när hon väl vågade! :) 

Duktiga Nikki!❤

Jag och Nikki i bubbelpoolen :)

Lite trist väder just den här dagen men kan tänka mig hur härligt det måste vara att sitta här en stjärnklar kväll, med nåt gott att dricka och utsikt över Sollefteå! 

Lasse och Nikki :) Här sitter dom fint, men annars var det ett fasligt rännande mellan poolen och snön, haha ;)

Det här är som en liten "vak" med sexgradigt vatten i, brrr! Lasse och Nikki var i helt men jag klarade inte det, fy hundan vad kallt! 

Bakom kallbadet så finns en kalldusch, och runt om finns det 5 (tror jag det var) olika sorters bastu! (man ser ena bastun till vänster i bild)

Ahhh, det här är mer min grej! Varmt och skönt! Hade jag haft en huvudkudde skulle jag kunnat somna där :)

Så var det dags att säga hejdå! Kom snart hit igen! :)

Test...

... för att se om blogger fixat sin app så det går att blogga från mobilen igen...

Sopsortering...

Vi har under året samlat ihop till en rejäl hög med skräp, som givetvis ligger precis där vi tänkt ställa hästtransporten i vinter. Bara att sätta igång att rensa undan...
Av erfarenhet vet vi hur trist det är att komma till återvinningen med allt skräp blandat så vi måste stå och sortera där, så nu gjorde vi detta här hemma.
Vi hade dessutom mer skräp än bara det som låg i högen, väldigt mycket gammalt järnbråte som legat i hagar och lite här och var på gården, samt en massa gammal järntråd som vi rensat bort  runt hagarna.
Hela transporten blev proppfull!
Skönt att bli av med skiten!
Tyvärr finns det ju fortfarande massor med gammalt skräp kvar här på gården, men det får rensas ut allt eftersom vi gör i ordning här.
Tar väl några år...

Skönt att bli av med det! Det har varit en stor nagel i ögat att ha det liggandes där!

Smilla ville inte somna först så Nikki var snäll och körde runt henne i pulkan, vilket var väldigt uppskattat av både Smilla och oss!
Tillslut somnade hon i alla fall så vi kunde hjälpas åt hela familjen med skräpet. Härligt tisdagsnöje ;)

Mycket glad Smilla! :)

Tråkiga november...

Nu går tiden igen, inte för att det inte finns saker att skriva om, utan för att det knappt finns tid och ork för tillfället.
Allt känns lite tungt och jobbigt just nu.
Tror mycket att det beror på årstiden (och sömnbrist...). Det är mörkt större delen av dagen här, det känns som att dagarna bara består av gryning och skymning i princip, och vädret är trist. Mulet och dimmigt var eviga dag nästan.
Har inte hunnit få någon julfeeling heller i år, jag som brukar börja längta redan i september! Ingen ordning och reda alls!
Nä, jag längtar till snön kommer och allt blir vitt och ljust och fint! Och kalla stjärnklara kvällar och nätter då man ser bra även i mörkret!
På söndag är det första advent och då sätter vi upp ljusstakarna och tar fram julgardiner och juldukar och tänder första ljuset i adventsljusstaken.
Kanske gör en god adventsfika att mumsa på.
Tar farväl av november och ser fram emot en roligare månad med allt som hör julen till.
Hoppas på bättre väder och mer tid för varandra och roliga aktiviteter.
Önska kan man ju alltid;)
I julklapp önskar jag mig en hel natts sömn.
Gäsp...

Yttepyttelite snö kom häromdagen. Men mulet...

På promenad! Det var fint väder i typ en timme sen blev det mulet...

Vacker morgon! Men sen kom molnen och dimman som vanligt...

Också en vacker morgon, den enda stunden man kunde ana solen bakom molnen den dagen...

Ruskväder!

Blåst, regn och tre plusgrader...sådär kul...

Det enda som är bra är att jag hade planerat att städa idag, och då är det nästan bara bra att det är skitväder ute för då känns det bättre med "inomhusaktiviteter" ;D Men en runda har jag jag redan varit ute med Smilla för att hon skulle somna, och det får väl bli en till sen ändå trots vädret. 

Jag har ju lite bestämt mig för att jag måste gå en lite längre runda varje dag oavsett väder (med vissa undantag...) för att jag vet att jag mår bra av det, så det är väl bara att bita ihop och ta på regnkläderna och gå ut sen.

Det är ju alltid skönt efteråt, det vet jag ju :) Bara man har bra kläder så man inte blir blöt och kall!

Smilla sover i alla fall extra bra till ljudet av regn :)

Bloggtorka

Nu har det gått en hel vecka sen jag bloggade sist. Har bara inte orkat.
Hade inget att skriva om heller tyckte jag, men nu har jag samlat ihop lite. Fast att man tycker att det inte händer något så gör det ju ändå det om man tänker efter, och det är det som är så bra med bloggen för då kan man se tillbaks på allt som hänt, även små obetydliga saker.

Igår var det valborgsmässoafton men jag orkade inte fira det. Lasse och Nikki åkte över till grannarna medan jag låg hemma och vilade. Så kan det bli.
Vi hade hållit på hela dagen, först ute i grönsakslandet och sen fixade vi med lite saker inne, sen var det ridning för Nikki och efter det storhandling och en sväng bort till återvinningen. Vi var inte hemma fören 18.30 ca och då var jag gråtfärdig och irriterad av trötthet.
Fanns bara ett alternativ och det var att inta sängläge.
Som ett litet barn i uthållighet...

Stackars Nikki åkte av sin häst igår när dom skulle galoppera för första gången. Hon kom i obalans direkt när hästen fattade galopp och efter några steg så flög hon av. Stackars! :-( Det var inget allvarligt och hon hoppade upp direkt igen, men det var väldigt jobbigt att sitta på läktaren och inte kunna göra något.
Av förståeliga själ vill dom inte att man som förälder rusar ner i manegen om ingen allvarlig skada skett, men det går emot alla instinkter liksom. Man vill ju just bara rusa ner och trösta!
Men ridläraren var jättegullig och Nikki verkade inte ha något emot att hoppa upp igen så det var säkert lika bra att vi satt kvar på läktaren.
Men nästa gång hon ska galoppera vågar jag nog inte titta... ;-)

/Maria

Glädje och panik!

Efter tre veckors väntan så var det äntligen dags för kläckning! Första kläcktes i lördags och sen rullade det på och på söndagen var dom flesta kläckta. Då började det bli liiite fullt i kläckaren så vi gjorde i ordning en bur med värmelampa över och tog in dom i huset. Det gick bra, alla var pigga och nyfikna och efter att vi visat dom maten och vattnet så åt och drack dom glatt.

Ute i kläckaren (som stod i sadelkammaren) fanns det kvar tre nyckläckta kycklingar och två som var på väg ut samt fyra helt okläckta ägg.

Och så försvinner strömmen....

Jag hade en förhoppning om att den skulle komma tillbaks inom kort så jag avvaktade med att hämta in dom kvarvarande kycklingarna, tänkte att dom håller ju värmen ett tag inuti kläckaren i alla fall. Men ingen ström kom och tillslut var jag ju tvungen att göra nåt. Panik! Hur värmer man kycklingar och ägg utan ström eller höna?!

Kom på en massa ideer men i slutändan så behövde ju alla ström. Skit att man är så beroende av strömmen alltså! I alla fall så slog det mig till slut att den enda värmekällan vi har som inte går på ström är vedspisen så jag fick dra igång den.

Kycklingarna i kläckaren var alldeles slöa av kylan, den ena såg i princip död ut. Kycklingarna i dom två okläckta äggen andades svagt, men levde. 

Jag vet dock att kalla kycklingar kan se döda ut men får dom bara värme så piggnar dom oftast till igen, så jag tog en ugnsform och lade en bit tyg i, och så i med alla nedkylda kycklingar och ägg och skjuts in i ugnen. Fick sitta och vakta hela tiden så det inte blev för varmt för dom.

När det väl började bli varmt där nere hos dom så piggnade dom till efterhand, även den som sett döende ut. 

Och ett av dom äggen som var påbörjade med sin kläckning kläcktes senare på kvällen :-) 

När klockan var tio-elva på kvällen hade strömmen fortfarande inte kommit tillbaks, men jag var jättetrött efter att ha suttit eld och kycklingvakt sen sex på kvällen så jag orkade inte mer. Lasse var också trött efter att ha varit iväg under dagen så vi beslöt oss för att lägga in dom kläckta kycklingarna hos dom i buren och låta det ägget som var på gång att kläckas och dom fyra okläckta vara kvar i ugnsformen, fast utanför ugnen då ;-) Sen satte vi klockan på en gång i timmen för att hålla varmt i spisen.

Runt ett-tiden på natten var äntligen strömmen tillbaks! Tillbaks med äggen i kläckaren och buren med kycklingarna tillbaks till sin värmelampa.

Phu!

 Släpp ut oss!! :-)

 Nyinflyttade i buren. Varmt och gott under värmelampan :-)

 Dom är ju bara för söta när dom är så här små! :-)

 Precis inlagda i ugnen :-) Kan säga att jag hade mardrömmar sen under natten om kvarglömda kycklingar i ugnen...usch!

 Dom som var i buren fick också flyttas ut i köket framför vedspisen för att få värme :-)

 Efter ett tag blev det för varmt i ugnen så då fick dom vara utanför och så snurrade jag bara skålen runt med jämna mellanrum så det blev värme på alla sidor :-)

 Behöver jag ens skriva vilken träsmak jag hade i häcken efter alla timmar på en hård köksstol?! ;-)

/Maria

Djurvakter

I helgen var det grannarnas tur att åka iväg några dagar så då fick vi (läs Lasse...) passa deras djur (kaniner, katter och en hund). Deras hund Milton fick bo här hemma, det kändes enklast och så slapp han ju sitta ensam. 

Och det var ju inga problem, han fann sig tillrätta ganska snabbt ;-) På dagarna sov han i sängen och på natten i soffan på ovanvåningen. Och när han inte sov ville han mysa eller kolla på när vi lagade mat ;-)

Nikki tyckte det var kul att ha honom här, hon följde med Lasse ut på nästan alla promenader, även dom långa, och där emellan gick hon själv ut små rundor med honom. 

Vi tyckte också det var kul och det kändes faktiskt lite tomt här när han flyttade hem igen. 

/Maria

Ultraljud

Ja då var det dags igen för ytterligare ett ultraljud i v 31. Dom ville bara kolla så att moderkakan inte låg i vägen för bebisen vid förlossningen då den vid första rutinultraljudet låg väldigt nära. Men den hade flyttat sig åt rätt håll nu och var inte alls i vägen.

Och allt såg bra ut med lilla bebisen :-) 

Sjukhuset i Sollefteå. 

Vårkänslor!

Senaste dagarna har det verkligen varit fantastiskt fint väder här med flera plusgrader om dagarna. 

Man vill ju bara vara ute!

Är jag ensam hemma har jag dock lite svårt att motivera mig till att gå ut och bara sitta och glo nån längre stund, särskilt inte med det där jäkla fåret bräkandes hela tiden. Och det är inte mycket annat jag kan göra där ute just nu heller vilket tyvärr gör att det är rätt trist att vara ute hur vackert det än må vara. Önskar sååå att jag kunde ut och promenera men det är verkligen inte värt smärtan.

Får nöja mig med mina turer med Rasmus även om det gör lite ont det med. Men där är det i alla fall värt det, speciellt när vädret är som det är just nu! Härligt!

Dessutom är jag överlycklig för att isen smält bort på ena rundan jag kör med Rasmus, så jag slipper alla hårda stötar! Kör jag vid lunchtid så har vägen dessutom tinat upp och är så mjuk och fin så.

Däremot när familjen är samlad så försöker vi vara ute så mycket som möjligt, och det är ju alltid roligare med sällskap ;-)

Mesta tiden just nu går ju till veden, men lite grillning ute har vi hunnit med ett par gånger redan. 

Och i morse åt jag och Nikki vår första frukost ute för i år, mysigt! 

Solen som skiner från en klarblå himmel och alla fåglar som kvittrar och sjunger så fint. 

Och inget bräkande...

Det är livet det! :-)

Grillmästaren :-) Om jag har stort kontrollbehov i stallet så är detta Lasses motsvarighet i så fall! För det är viktigt med rätt glöd och att vända på rätt sätt! ;-D Manligt kanske?

Själv är jag lite otålig och bryr mig inte om att det brinner lite eller att korven bara är ljummen i mitten ;-)  

Frukost :-)

 Överallt läser man om det här supergoda och nyttiga chiafröet så nu var vi också tvungna att pröva!

Det var...slemmigt men mättande ;-D Nä, det var ju fast som en pudding, fast fröna hade som ett gelehölje runt sig. Lite annorlunda men helt okej. Däremot var det ganska smaklöst i sig själv så det var tur vi hade bär på. Men helt okej ändå. Man kan kanske krydda det med lite andra kryddor så det smakar mer, vi hade bara vaniljpulver i vårt. Men nu har vi testat i alla fall :-)

 Trodde inte tvätten skulle torka men det gör den faktiskt :-) Känns så fräscht med tvätt som torkat ute!

Jodå, där är faktiskt någonting på väg upp, man får spänna ögonen lite bara ;-) Inte vet jag vad den heter men den blir ganska hög och gul om jag inte minns helt fel...

Rasmus min lille räddare i nöden! Hade det inte varit för honom och våra turer så hade jag nog deppat ihop för länge sen! Det är så härligt med det rytmiska ljudet från hans hovar, hans små öron som alltid glatt pekar framåt och hans nöjda frustande, solen som värmer, vinden i ansiktet och alla dofter och ljud från naturen! Det här är en av anledningarna till varför jag älskar hästar! :-)

/Maria

Vi lever! ;-)

Efter att själv har gått och småsneglat lite på vår bloggs bokmärke på datorn och efter vissa påtryckningar av släkt och vänner så tänkte jag ta mig i kragen och försöka komma igång med bloggen igen.
Nu var det ju allt bra längesen jag skrev, så här långt uppehåll har jag aldrig haft innan!
Anledningen? Tja, många antar jag.

Framförallt har jag inte haft någon lust eller ork helt enkelt. Det gav mig inget med bloggandet längre mer än ångest för att jag kände att jag var "tvungen" att uppdatera.
Sen anledningarna till att jag kände så var nog många, men framförallt berodde det nog på stress (i vanlig ordning...).

Vad har hänt sen senast då?

Vi blev familjehem i slutet på sommaren, men har nyligen avslutat det igen. Dålig information av socialen och för svårt uppdrag för oss. Känns som ett nederlag att vi inte redde ut det hela men vi var tvungna att avsluta för att rädda vårt förhållande. Familjen i förstahand.

Nikki går i förskoleklass och det går jättebra! Hon trivs hur bra som helst vilket känns otroligt skönt i mitt mammahjärta! Hon trivdes ju inte alls i förskolan som hon gick på, eller rättare sagt skulle gå på i våras.
Jag hade sån ångest inför skolstarten i somras att det skulle bli samma sak igen, men det blev tvärtom istället. Phu! Hoppas hon kommer vara lika glad för skolan i många år till ;-)
I höstas började hon på ridskola i Kramfors. Det var en grupp som heter "Lek och lär," för barn under sju år. Det var bara varannan vecka knappt och varje lektion var uppdelad i halva tiden med teori och andra halvan med ridning, men det gav i alla fall mersmak så nu rider hon i vanlig nybörjargrupp.
Nu är det mer "på riktigt" och det märks för barnen utvecklas lite för var gång. Kul, men jag måste erkänna att det är lite nervöst emellanåt att sitta på läktaren och titta ;-)
Bävar för den dagen dom ska galoppera! Huvva!

Lasse jobbar och står i.
Själv går jag hemma. Känns lite jobbigt att skriva det för jag vet att det provocerar folk. Men så är det. Jag kunde aldrig återhämta mig riktigt efter Tilda, och kände mig onormal och jagad av samhället eftersom jag "borde" vara tillbaks på heltid för längesen.
Så just nu skiter vi i samhällets krav och normer och jag går hemma och gör så gott jag kan och så mycket jag orkar med, och återhämtar mig i MIN takt utan att känna mig jagad av försäkringskassan och läkarunderskrifter.
Fördelen med att bo billigt som vi gör här uppe ;-) *reklam för Norrland*

Jaha, och efter väldigt mycket velande fram och tillbaks, så bestämde jag och Lasse oss för att vi nog ändå ville prova att skaffa ett barn till. Och ja, det blev väl lite snabbare än väntat men så var det ju i och för sig med både Nikki och Tilda också :-D
Jättekul så klart, men OJ vad mycket ångest samtidigt! Risken för att få samma sjukdom som Tilda är 25%, och ja, vi vet ju mycket väl att det kan hända. Det är inte sånt som bara händer andra...
För att försäkra oss om att inte råka ut för samma sak så var vi tvungna att göra antingen moderkaksprov eller något som heter PGD (som IVF fast man kollar dessutom upp sjukdomen, bara att Googla om man vill veta mer).
Nu är det tyvärr så att i Sveriges fyra nordligaste län så erbjuds man inte PGD av kostnadsskäl, (*dålig reklam för Norrland*), så vi var tvungna att göra ett moderkaksprov, det gjordes i v 13.
Och vilken pärs det blev sen då.
Självklart låg moderkakan precis så dåligt till som den bara kan göra så det blev svårt för dom att sticka.
Först blev jag stucken en gång, själva sticket gjorde i sig inte särskilt ont, men sen började hon pumpa/hugga/dra nålen fram och tillbaks för att få in en bit av moderkakan i nålen (det är så här man gör alltså), bara det att hon var i mitt skelett, eller bindväven som hon så fint ville kalla det när hon tillslut erkände...(hon nekade väldigt länge kan jag säga innan hon faktiskt erkände att hon gjort fel).
FY FAN vad ont det gjorde!!! Lasse höll mig i handen och jag ville bara bryta av fingrarna på honom!!!
Och självklart får hon ju inte ut nån bit av moderkakan så det måste GÖRAS OM!!!
Alltså, jag är verkligen inte mesig eller smärtkänslig med vare sig nålar eller annat i vanliga fall, men nu trodde jag att jag skulle svimma rakt av!
Jag var så rädd att hela kroppen skakade och tårarna bara rann!
Och så ville hon hela tiden prova på samma ställe igen, satt bara och körde runt med ultraljudet på samma ställe (där jag hade skitont!)! Tack och lov kallade hon till slut in en annan läkare som ville pröva från en annan del av magen, och det funkade!!
Och det gjorde inte alls ont, inte ett enda dugg! Lite obehagskänslor bara, jag menar dom är ju ändå inne i magen och drar med nålen fram och tillbaks, men det gjorde inte ont!
Ja, sen efter denna pärsen så var det "bara" att vänta på svaret som kunde ta upp till fem veckor... Just detta väntande är fruktansvärt!
Kommer aldrig göra om det!!
Man har genomlidit 13 v illamående, trötthet och har redan känning av fogarna, sen kanske man måste genomgå en sen abort och föda ut ett dött barn! Nä fy, aldrig mer!
Nu ringde dom redan efter en vecka och berättade att barnet är bärare av sjukdomen, MEN inte sjuk!
Det var otrolig lättnad blandat med MYCKET skepsis! Var det verkligen sant!? Varför gick det så fort att få provsvaren (det stod på lappen minst 3 veckor...)? Har dom blandat ihop våra provsvar med någon annans?
Suck, om man bara kunde lita på dom och vara lugn och nöjd ;-) Jag försöker intala mig att det stämmer och känner mig hyfsat lugn och gläds enormt åt detta barn!
Imorgon går jag in i v 29 och jag räknar redan ner. Längtar!
Det gör vi allihop! :-) Nikki förundras över hur stor magen är och tycker det är jättekul att se och känna hur barnet rör sig därinne :-)

Djuren mår bra, dom som lever i alla fall ;-) En hel del tuppar och kaniner ligger i frysboxen...
Fåren lammade i slutet på januari, och jag som ville ha lamm i maj... Vi trodde inte att vår bagge Fritz hade gjort sitt jobb men det hade han tydligen. Direkt när han flyttade hit.
Ett lamm var dött vid födseln men alla andra är friska och stora och pigga! Bagglamm allihop! Så söta så, och busiga! :-)
Vi har en ny häst som heter Beating Heart, men hon kallas för Betty! En tinkerkorsning som blir ett år i år. Underbart söt och charmig!
Och förra veckan var vi och hämtade tre chinchillor, mamma, pappa och barn. Ur självförsörjningssynpunkt lika menlösa som marsvinen, men dom är ju sååå söta! Och några djur får man väl ha bara för att dom är söta ;-)

Nä, nu får det räcka för denna gången.
Summering: Efter en otroligt jobbig höst med mycket stress av olika anledningar så har det nu lugnat ner sig och vi mår bra allihop.
Vi har blivit lite bättre på att ta tag i saker och jobbar undan innan saker och ting innan det hopar sig allt för mycket. Nu njuter vi av senvintern och längtar efter våren och vår nya familjemedlem :-)

/Maria

Födelsedagsfirande :-)

Igår var vi bjudna ner till Valasjön (ligger några km från Filitjärn) för lite födelsedagsfirande av vår granne. Bad, vin och trevligt sällskap är allt som behövs för en trevlig kväll, och det fantastiska vädret som vi har nu är pricken över i:et! :-) Såå härligt! Det blev en riktigt skön kväll!

/Maria

Växlande väderlek...

Hela dagen har det växlat mellan sol och regn, oftast så har det varit både och samtidigt. Nu ikväll blev det en så fin regnbåge, eller två till och med. 

/Maria

Besök :-)

I förra veckan kom mamma/mormor/svärmor på besök till Filitjärn. Här är några bilder från dagarna:

 En omgång SkipBo :-) Som vanligt vann Lasse och som vanligt kom jag sist *surar lite* ;-)

 Det var så härligt väder i tisdags, så medan mamma var ute och rastade sig med en morgonpromenad så höll jag och Nikki frukost ute i solen :-)

 På väg till bilen efter vår lilla shoppingrunda i Sollefteå :-)

 Jag blev förföljd av dom här två söta änderna ända bort till bilen. Slängde ut lite nötter åt dom som dom kunde smaska på :-)

Lunch på Hallstaberget. Alltid god mat och fantastisk utsikt!

/Maria

Sol, sol, sol...

Vilket fantastiskt väder det är varje dag, så himla härligt!! Försöker vara ute så mycket som möjligt och njuta av det!

 Nikki klättrade lite på stora stenen medan jag tömkörde Rasmus :-)

 Rasmus skötte sig mycket bättre den här gången än vad han gjort dom andra gångerna. Han börjar nog inse nu att det är arbete som gäller när vi tömkör och inte fri lek som han verkade tro först... ;-)

 Lunch ute varje dag, härligt!

Tjejerna for iväg för att rasta Ruts hund. Nikki orkar inte få någon fart på sin egen cykel nu när det är så mjukt på vägarna, men Rut är så snäll och skjutsar henne :-)

/Maria