Fåren!

Vi bestämde oss i våras för att lägga ner det här med fåren, så alla utom bagglammen, som föddes i januari/februari, såldes i början på sommaren.
Känns som ett bra beslut eftersom vi var så trötta på dom, samt att vi heller inte var några större fan av köttet så det kändes ju också onödigt att föda upp djur som vi själv ändå inte gillar att äta!
Ångrar mig inte men ibland känns det lite tomt utan dom faktiskt. I början saknade jag Mormor och Berta ganska mycket, dom var ju ändå våra första får, och särskilt Berta var ju så mysig och älskade att bli kliad.

Bagglammen har gått hela sommaren hos grannarna på bete, men nu är det snart dags för slakt för dom. Vi har sålt alla så inget kött till oss. Funderar dock på att spara nåt skinn och skicka på beredning.
Sen är vi 100% utan får.
Tanken är att ersätta fåren med kor istället, kanske gäss också:)
Men det blir inte fören tidigast nästa sommar i så fall. Tror jag.... helt säker kan man ju aldrig vara;)

Några bilder på bagglammen :)

Bättre sent än aldrig ;-)

Alla tackorna utom Mormor lammade ju precis dagarna efter arandra i månadsskiftet januari/februari. Då trodde vi inte att Mormor ens var dräktig och skyllde på att hon är gammal.
Men så blev hon ändå tjockare och tjockare så vi har ju funderat på om det kanske skulle komma något ändå. Dock var vi lite tveksamma, och nu när det gått tre månader sedan dom andra lammade hade jag faktiskt gett upp och tänkte att hon nog bara blivit tjock helt enkelt.
Men så förra söndagen såg vi att hon hade fyllt juver, och på tisdags förmiddagen såg hon svullen ut baktill. Och senare på dagen födde hon två fina lamm :-)

/Maria

Fårskalle!

Nä, så får man kanske inte säga om ett oskyldigt (hmpf...) djur, men jag är så in i hel***e irriterad på vår tacka Lotta!!!
Hon bräker och bräker och bräker och bräker och bräker dagarna i ända!!! Det tar aldrig slut, ALDRIG!!! Hon kan vara tyst några minuter precis när dom fått mat, men sen börjar det igen. Hon bräker med munnen full av mat! Det hörs ända in i huset hur hon bräker hela dagarna!
Inte fullt så högt och intensivt när vi inte är ute, men ändå att det hörs in.
Jag kan inte beskriva hur irriterad jag är på henne! Snart får någon låsa in mig på ett dårhus för jag blir mentalt störd av att höra på henne! Alltså jag kan inte vara utomhus längre på grund av henne. En liten stund står jag ut, men sen är jag på så dåligt humör så jag måste gå in i huset igen och vara ensam tills jag lugnat nerverna.
Senaste veckan har jag verkligen börjat dra mig för att gå ut för jag vet att jag blir på dåligt humör på grund av det jäkla fåret.
Smyger när jag är i stallet för att hon inte ska höra mig men hur lätt är det att göra saker i ett stall utan att det skramlar eller slår i någonstans? Hon hör alltid att man är där ute!!
Det enda som funkar hyfsat om man vill vara ute är när Lasse sågar med motorsågen och jag samtidigt har hörselkåporna på, då slipper jag höra det förbannade bräkandet. Men ska jag behöva gå runt med hörselkåpor bara för att gå ut och mocka eller hälsa på hästarna i hagen?!
Jag blir tokig snart!!!
*Gråter av ilska och sliter mitt hår*
Alltså jag försöker verkligen att ignorera henne men jag klarar helt enkelt inte av det.
Det går inte! Kan inte! Blir så arg på henne för att hon bräker!!! Varför, varför, varför???
Vill inte ha får mer just nu.

Djävulsfåret...

 Fruktansvärt får! Skaffa inte får!!!

/Maria

Sötnosar!

Hela lilla gänget samlade för lite eftermiddagsvila. Ordning och reda på dom små för en gångs skull :-) 

Sötisar!

/Maria

Våra små bäää :-)

Ester, Bärta och Lotta fick två lamm vars och födde dagarna efter varandra. Smidigt! En stor eloge till Fritz för detta! ;-) Lottas ena lamm var ju dött vid födseln som jag skrev i förra inlägget, och tackan Mormor fick inga lamm alls. Kanske för gammal?

Alla lammen är baggar och nån av dom har redan små horn. Dom är extremt nyfikna och vill smaka och klättra på allt! 

Den ena av dom är jättekelig och kan stå och mysa hur länge som helst. Den bryr sig inte ens om man lyfter upp den i famnen, den bara njuter av att bli kliad!

 Busungar! :-)

 Gott med lite grenar att tugga på! Fritz vill mest bara klia sig...;-)

Hönsen passar också på att njuta av värmen från solen. Ser så härligt ut när dom gräver ner sig i jorden (där är jord utblandat med lite aska under fårens strö) och badar och solar sig!

/Maria 

Fårsläpp :-)

Fåren har varit så himla jobbiga sista veckan, bara bräkt och bräkt dagarna i ända! Väldigt irriterande!! Förstår att dom har varit lite sura över att vara instängda i en liten skithage med bara tråkigt hö och gammalt torrt övervuxet gräs att äta, medan det frodas på andra sidan stängslet, men ändå... Dom har gått oss på nerverna med sitt bräkande! Vi hade först tänkt hasta ihop en sommarhage åt dom, men sen kom vi på att vi kunde fråga grannarna om vi kunde låna deras hage istället eftersom dom inte har några får kvar längre (och så slapp vi stressen med att bygga hage precis nu). Som tur är gick det bra, så i tisdags bar det av mot grannarnas fårhage! :-) Det gick jättebra, vi tog Berta i grimman och så hade vi med en spann med gotter i och dom följde med så snällt så. Eller ja, Berta var väl inte så glad över att bli ledd i en grimma till en början, så Lasse hade lite jobb med henne (dom är ju ganska starka faktiskt), men på slutet gick hon så fint så :-)

Det känns så skönt nu att veta att dom har det bra i grannarnas fina hage, och skönt att slippa höra dom ;-)

På väg :-)

Duktiga får :-)

Berta har gett upp och går så snällt efter Lasse sista biten :-)

Äntligen framme! :-)

Hoppsan, ett dike... ;-) 

Nöjda får, nöjd husse...

...och nöjd matte! :-)

/Maria

Fårklippning

Igår var det dags att klippa fåren igen. Eftersom den elektriska fårsaxen inte ville samarbeta blev det till att köra manuellt. Egentligen tänkte vi nog bara klippa ett eller två men till slut hade vi klippt alla fyra av bara farten. Nikki fick fota lite och det gjorde hon ju galant. En "selfie" blev det också. 

/Lasse

Fåren :-)

 Fåren har ju gått lösa på gården hela tiden sen vi flyttade hit på grund utav att vi inte hann sätta ner stolpar innan tjälen kom, men härom veckan så upptäckte jag att det börjat komma upp små blommor (eller ja, bara det gröna än så länge) i rabatten, och att fåren varit där (såklart) och ätit!
Jag har varit lite trött på att ha dom lösa av olika anledningar, och efter detta kände jag bara att nu får det vara bra med dom här gangstrarna! Dom ska in bakom lås och bom! Så nu är dom förpassade till en provisorisk hage bakom gödselstacken, till deras förtret ;-) Det går ingen nöd på dom, det är en helt okej hage där dom har gott om plats att röra sig, men visst, dom har ju varit vana att härja helt fritt innan så det är klart att dom tjurar lite ;-) Men jag är i alla fall glad och nöjd!
Och som ett extra stort plus så verkar inte räven kunna ta sig igenom staketet heller (elnät) så nu kan hönsen gå ute hela dagarna igen :-) Och det gillar dom!

/Maria

Mormor hundbiten :-(

Igår kom det, för andra gången på tre veckor, in en jakthund i vår hage och jagade fåren. Den första hunden som var här lyckade bara nafsa lite i halsen på Ester men denna hann bita Mormor i bakbenet så hon knappt kan gå, och hängde i strupen på henne när jag äntligen kom fram och kunde slita bort den. I all uppståndelse så högg den dessutom mig i armen. Inget allvarligt dock, det blev ett skrapsår, lite svullnad och ett blåmärke bara, men va fan!
FAN vad arg jag blir på dessa förbannade jägare som släpper sin hundar vind för våg!! (Och ja, jag vet att det är precis så här det går till alltid, hur ska annars hundarna kunna driva viltet). Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag önskar att jakthundar var förbjudet!!  Så fort en varg bara visar sig så ska den skjutas, och gud nåde om den skadar en jakthund (!!!), men en hund som skadar tamdjur är inget konstigt!?! Förklaringen vi fick av jägaren som ägde hunden var att den inte var van vid får, och att det dessutom var jakt i skogen nu så då fick vi räkna med att det kom in hundar här. ?????? Så är det bara. Han hade varit hos många ledsna tjejer som hade fått sina katter ihjälbitna och fått ersätta dom för det. Ehh jaha?? Vad har det med oss att göra? Det var inte som att det fick honom att framstå som bättre i våra ögon heller direkt...
I alla fall så erbjöd han sig att betala veterinärräkningen för Mormor, han hade ju försäkringar som täckte sånt här. Det gör mig också arg, hur fan kan det finnas försäkringar för sånt här!?! Det visar bara på hur vanligt förekommande det är att jakthundar attackerar tamdjur! Nä, det borde inte finnas en sån försäkring, det ska SVIDA ORDENTLIGT i plånboken VARJE gång nåt sånt här händer!!! *ARG*

/Maria

Så kan det gå...

I slutet av maj märkte vi att en av tackorna haltade. Ja men då fångar vi henne och tar en koll. Det låter lätt. Vi kunde ju tagit in alla i stallet men jag var nog lite envis och tänkte att det inte var något problem ute i hagen. Det var den lilla halvblinda och hon är såklart lite skyggare än de andra och tycker såklart inte alls om att fångas. Till slut fick jag tag i henne men tappade balansen lite. Lika bra att ligga kvar. Maria hittade en sticka vid hoven. Några dagar senare var hon bra igen.

/Lasse

Lite av varje..

I måndags åkte jag och Lasse till krematoriet igen, den här gången var det för att lämna Tildas urna. Förra gången vi körde dit hade jag sån ångest över att behöva lämna Tilda där, men den här gången kändes det helt okej. Kändes bra att vara nära henne, eller åtminstone på samma plats, en stund.
Nu väntar vi bara på att hon ska kremeras. Dom kunde inte svara på när det blev av men denna eller nästa vecka.
Sen gick vi upp till avdelning 64 på barnsjukhuset (ligger i närheten av krematoriet), där vi var inlagda över jul och nyår, och lämnade en blomma till dom fantastiska människorna som jobbar där. Bättre sent än aldrig eller vad säger man...?
Sen körde vi och handlade lite innan vi åkte hem.

Det är en lite konstig känsla att åka iväg sådär båda två, utan att behöva stressa hem till den som sitter och passar Tilda för att lösa av.
Det sitter liksom i en nu, den där stressen. Den släpper väl så småningom hoppas jag.

Så fort vi har gjort någonting, eller varit iväg någonstans så är vi helt slut efteråt, både jag och Lasse. Egentligen ville vi bara gå och lägga oss en stund när vi kom hem men vi tvingade oss ut i stallet och klippte två får istället. Det blev Märta och Mormor, dom stod överst på listan. Dom ser inte så vackra ut längre efter vår framfart med saxen men dom slipper sin tjocka ull åtminstone.
Det är rätt skönt ändå när man väl tagit sig i kragen och gått ut, djuren hjälper en att skingra tankarna en stund, särskilt när inte Nikki-bus är hemma och härjar med oss ;)

Igår kom Lena från ASIH för att hämta hjälpmedel som vi lånat till Tilda och resten av medicinerna, maten, och lagret av sprutor, slangar, matpåsar mm. Oj vad mycket grejer det blev, hela köksbordet och lite till plus hela hörnan där vi haft Tilda senaste månaderna.
Det är skönt att bli av med grejerna, men det var tungt att samla ihop allt. Känslomässigt tungt. Känns som att vi städar undan Tilda nästan. Å andra sidan är det inte dessa sakerna jag vill minnas när jag tänker på Tilda, utan tiden innan hon behövde detta. Jag vill minnas den Tilda som kunde äta från nappflaskan själv, som kunde skratta och le, och röra på sig.
Så därför var det ändå skönt att bli av med det. En del av det i alla fall, det står kvar grejer som ska till habiliteringen. Vill bara bli av med det med, så det är gjort.

På kvällen igår så samlade Lasse (med lite hjälp från Nikki) ihop till ett litet majbål ute i hagen. Så vi tände den och hade vårt eget lilla valborgsfirande. Eller så värst mycket firande blev det väl inte, men mysigt var det i alla fall. Lisa kom också och höll oss sällskap, och var på ett väldans myshumör för ovanlighetens skull.
Och Tilda, hon var också med, i våra tankar och hjärtan ♥

 Nikki cyklar bort till pappa för att hjälpa till att samla kottar till brasan :)

 Kottsamling :)

En lagom stor brasa blev det :)

 Lisa :)

 Lasse och Nikki hittade lite mer eldbart nere i hagen :)

/Maria

Små bäää :)

Lilla Grå blev först ut med att lamma! Först kom den lille svarte och några minuter senare den fläckige :) Så himla kul, våra allra första lamm! Och första lamningen jag sett, glad att det gick bra!

 

 

 

/Maria

Avlösning

I helgen var faster Lone här och passade Tilda åt oss. Det var en bra helg måste jag säga, bästa på länge.
Dels trevligt sällskap av Lone, sen att vi kan göra saker ihop hela familjen är ju en lyx för oss! Vi passade först på att åka lite pulka med Nikki borta vid Farstorp. Det var kul, särskilt nerför. Upp var lite mer motigt om man säger så ;)
Sen åkte vi in till Eslöv alla tre och handlade lite till kvällsmaten och lite lördagsgott. Vad märkligt det kändes att gå allihop och handla, det var längesen! Till kvällsmat i lördags gjorde vi en gryta på en bit av baggen som vi slaktade. Jäklar vad gott det blev! Vi har testat både kotletter, stek i ugn och nu gryta av baggen och jag måste säga att det är det godaste kött jag/vi någonsin ätit!
På söndag förmiddag åkte Nikki till mormor för att sova över till måndagen. Oj vad tyst det blev här hemma! Så tomt efter henne. Men ändå ganska lugnt och skönt ;)
Lasse fick huggt en massa tändpinnar till kaminen och så hjälptes vi åt att verka klövarna på fåren. Det är verkligen inte ergonomiskt att stå böjd över fem får ( = 20 ben) som rycker i benet för att komma loss eller lägger sig ner så man inte ser klöven.... Tur för dom att dom är så söta ;)
Något slags verkbord/klippstol hade kanske varit något att skissa på till framtiden. När tid och ork finnes.

Jag hann också med en mini tömkörningsrunda med Casper i skogen. Passade på att ta med honom när jag och Lasse ändå skulle gå och plocka lite granris till kaninerna, det var ju ett tag sen sist vi tömkörde så jag tänkte att det kunde vara bra att friska upp minnet på honom lite. När Lasse stannade för att plocka några kvistar så fortsatte jag och Casper en liten bit, sen vände vi och gick tillbaks mot Lasse igen. Bara det att Lasse ställt sig bakom en gran så man inte såg honom riktigt, det liksom bara knakade och rörde sig och så såg man något "stort rött monster" där bakom (Lasse har en röd overall). Först stannade Casper och bara stod och glodde med stora ögon på "monstret", jag manade på och då gick han fram några steg innan han bestämde sig för att inte lita på mitt omdöme och tvärvände och sprang iväg en bit. Tur jag har långa tömmar... hästskrälle! Fick leda bort honom så han såg att det bara var Lasse och då var det lugnt igen och vi kunde "köra" hem.
Ja, det var den helgen. Så här i efterhand så ser det inte ut som vi gjorde så mycket, men det kändes så :) Jag är nöjd med helgen, kunde tillåta mig att få slappna av en stund och bara va. Skönt!

/Maria

Livet på landet...

Igår dog vår fina tupp som kläcktes i somras. Knall och fall, precis som Bengtsson -Långöra.
Det är kul med djur, men tråkigt när dom dör. Det jobbigaste är när man själv måste ta beslutet att avliva ett djur. Vi tycker ju om alla våra djur, även dom som är tänkta att bli mat ;)
Vår bagge har blivit mer och mer stygg mot tackorna, som dessutom är dräktiga. Han stångar dom, ofta rakt i sidan, så dom far in i väggen eller till och med välter omkull. Eftersom vi inte har mer plats i stallet till att göra egen box åt honom så fick det bli slakt (det gjorde vi dock inte själv). Skönt för tackorna och mat i frysen för oss, och vi vet att djuret haft ett bra liv!

Lite vinterbilder

-15 grader men alldeles underbart fint var det häromdagen när jag var ute och fixade med djuren. Som ett sagoland! Tillät mig att stanna upp för en liten stund och bara njuta av det glittriga landskapet och våra fina djur innan jag var tvungen att gå in till verkligheten igen.

 Fröken Lisa som bara var ute om en sväng, hon ville in rätt fort till värmen igen ;)

 Mormor, Bärta och Freddie i värsta vinterfluffet :)

 Rasmus :)

Och finaste av alla är min nallebjörn Casper :)

/Maria