Men djuren då?

En av de vanligaste frågorna vi får just nu skulle jag säga är; Vad ska ni göra med alla djuren?

Ja en del av dom måste vi ju göra oss av med hur sorgligt det än är. Jag tycker det är jätteledsamt och önskar av hela mitt hjärta att jag kunde behålla varenda en av dom!
Men eftersom det inte går så har vi försökt/försöker lösa det så bra för dom som möjligt åtminstone.
Dom nya ägarna till vår gård ville gärna ha kvar både höns och ankor vilket känns bra. Dom kunde också tänka sig ta hand om smådjuren om vi inte kunde hitta andra hem åt dom. Ev har vi hittat hem åt alla chinchillor utom en, håller tummarna för det! Marsvinen är lite svårare så dom får förmodligen vara kvar. Skulle gärna ha med åtminstone Linus men ja, vi får väl se om det går att hitta någon som vill ta hand om honom ett tag i så fall...
Mona kanin fick också vara kvar. Hon bor ju ute hos hönsen så det är ju inte direkt något jobb med henne förutom att ge henne lite hö på vintern. Känns sorgligt att lämna Mona bara, vi har ju haft henne så länge nu :( Hon och Linus har vi nog haft lika länge.
Och katterna, ja vi tar med oss alla katterna ner till Skåne, och så får dom bo hemma hos mamma och Tommy på deras gård. Blir nog bra :)
Tanken var egentligen att Vilma skulle få följa med oss ner till Teneriffa direkt, men det gick inte på grund av att vi mellanlandar i England, och dit ville inte flygbolaget flyga några katter. Men hon får väl komma ner senare då. Kanske var lika bra det så hinner vi förbereda ordentligt för henne.
Och så hästarna då, dom åker ju också ner till Skåne och får först vara med oss dom dagarna vi är kvar (på mamma och Tommys gård), sen ska dom flytta till en lösdrift en bit utanför Malmö, och vara där tills vi bestämt hur framtiden blir för oss.
Gässen sålde vi innan i somras och vaktlarna i våras. Har jag glömt nån nu? Nä det var nog alla.

Vi kommer sakna dig Vilmis :(

Vår myskanksdrake Sigge, coolast på gården ;) Flyger omkring lite hur som, en stund i trädgården, en stund uppe på taket och ibland tar han en sväng runt Filitjärn. Men han flyger alltid tillbaks in i hagen till frugan sin igen. Kanske dags att vingklippa men det ser så härligt ut när han flyger omkring... Och det är trevligt när han kommer traskande och vill vara med, nyfiken som han är :) En stor personlighet som jag kommer sakna!

 Jahapp, fler bilder än så här blev det tydligen inte då datorn strular. Och jag orkar bara inte försöka fixa det så det får väl räcka dårå...suck. 

Packa, packa, packa...

Nu går det i ett här hemma, vilket ju såklart är lite stressigt, men faktum är att det ändå gör mig betydligt lugnare än innan. Blir stressad när det inte händer nåt!
Igår höll vi på exakt hela dagen och nu börjar man faktiskt kunna ana ett slut på det hela :) Tror det blir en runda till tippen idag och sen kan vi förhoppningsvis börja packa transporten med flyttlådor.
Det börjar kännas mindre och mindre som ett hem här i huset vartefter grejerna packas ner eller säljs. Vi har i nuläget bara en säng kvar, ja och så Smillas spjälsängsmadrass, haha ;) Men det går bra, Nikki och Lasse får sova i soffan och så ligger jag där uppe med Smilla.
Åtminstone tills på fredag. Då flyttar vi faktiskt ut ur huset och så får vi bo ett hus som vi får låna av Nikkis ena kompis föräldrar. Jag är så tacksam för detta, det underlättar otroligt för oss!
Huset ligger i närheten så det går snabbt att åka hit igen för att städa, se till djuren osv. Perfekt!

När jag tycker att Nikki och Lasse sovit länge nog bussar jag Smilla på dom, hehe ;) Funkar alltid! Och så ser jag att jag nog får hjälpa dom att ta fram lakan till ikväll... ;)

Sista veckan i Filitjärn

Nu är det bara en enda vecka kvar tills vi lämnar gården. Nedräkningen kan börja! Nu blir det till att lägga in en högre växel på packning, tömning och städ av huset.

Nästa måndag morgon/fm skickar vi hästarna till Skåne med hästtransportör Gunnar Olsson medan vi själva kör ner med bil och hästtransport. Kommer bli en lååång dag för oss,fasar lite för det redan nu. Att resa över 100 mil är drygt i sig själv, och med Smilla är det...tja, lite av en utmaning, haha;)
Jaja, vi får göra det så bra som möjligt för henne med många pauser osv.
Hästarna övernattar i Stockholm och kommer ner till Skåne dagen efter, på tisdagen. Sen har vi en vecka där innan vi flyger till Teneriffa.
Ska bli jättekul att träffa alla nära och kära innan vi åker :)
Och så hoppas jag att jag hinner (och orkar...)med att rida några gånger på Betty också innan vi far, och kanske köra någon runda med Rasmus. Sen dröjer det ju till nästa gång jag träffar dom igen... :,(

Rasmus är redan en riktig lurvboll. Funderar lite på att raka halsen på honom innan han ska åka så han inte blir för varm? Minns att både han, och Casper som vi hade då, var svettiga när vi lastade av dom när dom flyttade upp hit från Skåne. 

Betty är så otroligt social och nyfiken, oavsett om man går i hagen eller utanför så följer hon med :) 

För tillfället älskar Smilla blommor och vill gärna plocka och visa dom ;)

Inte lätt att få till snygga huvudbilder med nyfikna och närgångna djur... ;)

Flyttloppis i Filitjärn!

Idag och imorgon blir det loppis i Filitjärn :) Hoppas det kommer många för vi måste få tömt Lillstugan på saker nu! Det är ju bara drygt en vecka kvar nu tills vi lämnar gården.

Nä jag vet, det är mest skräp utanför för Lasse håller på och sorterar...men ville gärna ha med en bild på stugan ;)

Min älskade Moraklocka, buhuu :,(

Skulle kanske väntat med att fota tills det var lite mer ordning? Äsch..

Varför är det så känslosamt att sälja barnens saker?

Nä, nu går jag innan jag börjar plocka med mig saker som jag tycker är jobbigt att sälja.

När man inte ser sakerna är det ingen fara, men när man går här ute så påminns man ju och blir sentimental...

Ja, det var Lillstugan det. Sen finns det ännu mer som vi inte fått ut än/inte får plats med. Det finns liksom inget slut på sakerna! Hoppas verkligen det har minskat något när helgen är slut ;)

Gnällfia...

Idag tittar faktiskt solen fram lite mellan molnen emellanåt och förgyller alla fina färger som hösten bjuder på. Vackert!
Inte för att det hjälper mig dock, känner ändå inte alls för att vara ute. Blä. Känner mig bara supertrött och på dåligt humör idag.
Gnäll, gnäll...
Har i alla fall börjat på en första grovrensning av köksskåpen. Hujedamig så mycket saker! Blir så trött i huvudet av se allt! För att undvika ett psykbryt var jag tvungen att gå ifrån köket och låta Lasse ta vid efter min utrensning.
Ja jag vet att det inte var så snällt men det har liksom blivit så vi jobbar, Lasse och jag, haha ;D Jag påbörjar och han avslutar medan jag ligger någonstans i huset helt utmattad och på dåligt humör och försöker återhämta mig. Det låter ju inte riktigt klokt men så är det. Blä på det också!

 Så här långt gick det ganska bra av utrensningen i köket. Det var senare, efter ytterligare ett par skåp samt tömning av skafferiet som det eskalerade. Hade inte sinnesnärvaro nog att fota då..;)

Efter att ha läst lite i boken "Sockerbomben 3.0" av Bitten Jonsson (rekommenderas till alla sockergrisar), fått en mysattack av Vilma samt suttit och glott rakt fram i en halvtimme så gick jag faktiskt ut några minuter. Yeay!...;) 

Det är ju fint, det är det! 

Där jag är är hon, oftast ;) Min lilla följeslagare ❤

Torsdagstankar...

Torsdag och båda barnen hemifrån. Nikki på skolan och Smilla hos dagmamman. Ganska skönt faktiskt med lite lugn och ro. Hade tänkt att jag och Lasse skulle hjälpas åt att städa huset lite idag för här är både stökigt och smutsigt. Och det är ju så mycket enklare när inte fröken Smillisson är hemma och går efter och drar fram allt man precis städat undan...;)
Får se vad vi orkar.
Här är ju lite kaosigt just nu då vi försöker göra oss av med typ alla möbler osv, så det finns ingenstans att ha kläder och leksaker tex.
Men men, nu är det bara 1,5 vecka kvar tills vi lämnar huset och gården så tills dess får vi stå ut.

Åhh vad jag längtar tills vi flyttar! Vill flytta nu bums, helst igår ;)
Känns mest jobbigt att gå här och bara vänta.. Blir lite tokig av det känner jag. Kan inte ta mig för någonting! Ingenting känns kul längre för allt känns ju så meningslöst när vi ändå ska flytta! Sliter snart mitt hår av otålighet!
Otåligare än det otåligaste barn är jag, haha :)

Lasse tar det nog betydligt mer med ro än mig även om han såklart också längtar. Han har typ heltidsjobb här hemma med att sälja av möbler och grejer så han har fullt upp! Det kommer folk hit från morgon till kväll typ och hämtar saker.
Jag har också sålt en del men det är ju framförallt hästartiklar. Har lyckats sälja det mesta men inte allt.
Det är lite kul det där med att sälja saker, särskilt när man ska sälja av allt som vi gör nu. Alltså så mycket känslor man har till sakerna! Det är ju bara saker, och visst, vissa saker har ju ett sentimentalt värde som tex mormors gamla byrå eller Tildas nalle, men det mesta är ju just bara saker.
I början var det jättejobbigt och jag ville spara det mesta! Usch så sorgligt allt kändes då! Det är ju trots allt mycket minnen i sakerna!
Men så kommer man igång och så efterhand så släpper man på fler och fler saker, och nu så bara -Äsch, sälj allt! Va fasen, det är ju bara saker, döda ting!
Tänk så mycket man släpar med sig genom livet bara för att man tycker att man inte "kan" slänga/sälja av olika anledningar?
Det är faktiskt en frihetskänsla att göra av med sakerna.
Och aldrig mer ska vi ha så mycket grejer igen! Aldrig!

Mormors gamla byrå, helt överbelamrad för tillfället. 

Också kallad Tildas byrå. Den får va kvar!

Ja, det här är vad som är kvar av sovrummet... ;)

Nikkis gamla rum har blivit en samlingsplats för "sparagrejer" och även för "saker som ska med till Teneriffa". Hyfsat lite saker än så länge va? *nöjd* Mest böcker, leksaker och spel... 

Vi får väl se hur stor den här högen blir när vi är färdiga ;)

Att ge upp en dröm

Ser att det är över ett år sedan jag skrev sist här, herregud! Trodde inte det var så längesen faktiskt. Men så blev det och så är det på grund utav mitt mående. Året som varit har nog varit värst hittills faktiskt.
För saken är ju den att det bara blivit sämre och sämre för vart år.
Anledningen? Vet inte. Tror säkert det är en kombination av en massa saker.
En sak vet jag i alla fall och det är att det livet jag lever inte fungerar. Varken för mig eller för resten av familjen som ju tyvärr också blir påverkade.
Min dröm om ett lugnt och härligt liv i Norrland, med odlingar och djur och friluftsliv, blev inte alls som jag hade tänkt mig. Inte alls.
Så trött, sönderstressad och deprimerad som jag varit de senaste åren har gjort att jag inte orkar leva min dröm. Det liv som jag så länge drömt om. Ja jag orkar ibland knappt leva alls faktiskt. Och så vill jag inte ha det. Mitt liv är nu, och jag vill leva det nu. Medan jag fortfarande är ung och barnen är små. Finnas där för dom.
Inte ligga på soffan eller i sängen varje dag och känna hur livet bara rinner iväg och barnen blir äldre medan jag hjälplöst ser på.
Så vad gör man? När man redan provat en massa kosttillskott, motion och positivt tänkande mm?
Vad gör mig på bättre humör och vad gör mig på sämre humör. Vad är det som gör att jag vissa dagar vaknar och mår bättre, och som tvärtom dom flesta dagar får mig att må sämre och som ger mig en dålig känsla i hela kroppen?
Vädret?
Hatar mörker! Hatar lera och is! Hatar regn och mulet väder!  Får sån ångest av det! Avskyr hur det påverkar mig och att jag inte kan värja mig mot det.
Solen däremot, då släpper ångesten och hoppet och energin återvänder. Torrt soligt väder, då mår jag som bäst!(Ja det är jag nog inte ensam om...)
Men kan vädret vara lösningen på mitt dåliga mående? Eller åtminstone en del av det?
Och hur i hela friden löser man det i så fall? Vädret rår vi ju inte över och inte årstiderna heller. Men om man tänker tvärtom då, vart finns det perfekta vädret? Var slipper man vinter och regn? Finns det ens?
Ja det finns det tydligen.
På Teneriffa. Den eviga vårens ö.

Kan man flytta dit? Kan vi flytta dit? Går det? Nä det gör det väl inte! Eller?

Ja men alltså har man mått väldigt dåligt väldigt länge så är det enda man vill att få må bra igen. Det behöver inte vara tipp topp, bara lite bättre räcker! Och då greppar man varje strå man hittar, även om det kan verka vara lite tokigt från början.
Och om det krävs att man ger upp en livslång dröm för att kanske kunna få må bra, eller åtminstone bättre, är man beredd att göra det då?
Ja, det är ju inte så självklart att ge upp allt man har för något man inte har en aning om hur det blir.
But hey, vi har ju redan gjort det en gång förut, eller hur? Flyttat från allt vi hade och alla vi kände, långt iväg.
Och vilka är vi om vi inte kan göra om det en gång till ;)
Så därför håller vi nu än en gång på att ta farväl av gård, vänner och djur.
Om knappt en månad bär det av mot sydligare breddgrader, mot ett nytt kapitel i våra liv och mot nya livserfarenheter och drömmar.
Och förhoppningsvis mot ett bättre mående.

Sensommarfunderingar...

Då var det augusti och sommaren är förbi. Typ ;)
Alltså jag älskar hösten med sin friska svala luft och vackra färger, och det brukar vara min favoritårstid, men jag vet inte nu.
Jag vill ha mer sommar! Behöver mer sommar!
Den känns alldeles för kort i år tycker jag.
Först var det kallt och regnigt nästan hela juni, sen var det varmt och mindre regnigt i juli, och nu är det kallt och regnigt igen. Å andra sidan har det totalt sett varit en väldigt mycket bättre sommar detta året jämfört med förra! Förra sommaren var den sämsta jag varit med om tror jag!
Så jag får väl vara nöjd ändå.
Jag är egentligen nöjd, det har varit en jättebra sommar! Vi har både hunnit göra ingenting och vi har hunnit få mycket gjort. Och jag har njutit av sommaren, känt mig lyckligare än på länge! Både ångest och stress har varit under kontroll.

För att inte deppa ihop helt över att sommaren redan är slut så försöker jag istället se det positiva. Jag njuter av värmen som vissa av sensommardagarna bjuder på, samtidigt som jag njuter av den svala sköna luften de andra dagarna erbjuder, och så försöker jag vara tacksam för att det regnar så ofta att jag slipper vattna grönsakerna ;)

/Maria

Bläbärsfrossa ;)

Sol och värme!

Äntligen har vi också fått lite värme här uppe, härligt! Här om veckan var det ett rejält bakslag med snöstorm ena dagen och hagel och regn om vartannat dom andra dagarna, usch och fy! Typiskt aprilväder! 

Jaja, nu är det i alla fall mycket bättre och vi har såklart passat på att vara ute om dagarna i det sköna vädret, därav att jag varken hunnit eller haft lust att sitta med bloggen. Ibland funderar jag på att bara ta och lägga ner den istället? Jag vet inte. 

Hade ju varit en grej mindre att tänka på? 

Vi har gjort en större inhägnad åt hönsen vilket dom blev väldigt glada för :) Tanken är att bygga en permanent inhägnad runt hela biten framför huset där dom går nu, så det kommer bli ännu lite större till slut.

Jag har börjat rensa upp lite kring det gamla grönsakslandet, där ser ju bara för jäkligt ut! Har tagit bort nätet och stolparna som satt runt, samt städat bort en massa sten som vi samlade i högar när vi fräste upp landet för två år sedan. Phu, det var ett tungt jobb med stenarna! 

Sen är tanken att klippa ner gamla buskar och köra över det förvuxna gräset och hålla det nerklippt tills jag vet vad jag ska göra med ytan här uppe i trädgården.

Fortsätta ha ett litet grönsaksland åt värmekrävande växter, eller bara låta det bli en gräsmatta igen? Ja, jag får se. Har lite svårt att bestämma mig.

Har sått squash och pumpa också. Sommaren närmar sig ;)

Ja, vad har vi mer gjort? Suck... Minnet!

Jaja, strunt samma. Inget viktigt antagligen då. Här kommer lite bilder istället ;)

Det "dimmiga" är inte dimma utan snön som yr! Riktigt ruskväder, brrr!

Ser lite bättre ut nu ;)

Nikki och Smilla har en koja nere i backen (än så länge utanför hönshagen;) som dom leker i nästan varje dag :) 

Mycket nytt att sprätta i :)

Tre år

I lördags var det tre år sedan Tilda dog.
Tre år.
Tre år känns som en evighet. Som att den tiden var ett annat liv, kanske till och med någon annans liv? Därför att man vill inte tänka på det, inte minnas det. Man skjuter undan minnet, längre och längre bort så man slipper påminnas hela tiden om hur det var, för det är alldeles för jobbigt att tänka på. Och det funkar hyfsat. Man blir bra på det efter ett tag.
Men så kommer tillfällen, och dagar, en speciell låt och lukt eller en sak, som påminner om det som varit. Den hemska tiden som jag aldrig någonsin vill uppleva igen, och inte önskar att någon förälder eller barn borde få gå igenom.
Men också minnena av min alldeles underbara och fina lilla flicka, min lilla Tilda som jag burit i min mage i nio månader och som jag kämpat igenom en förlossning med. Minnen som jag aldrig vill glömma bort!

Minnena av hur det kändes att hålla henne i min famn.
Minnena av hur hon luktade när jag snusade henne i håret.
Minnena av hur vi bar runt med henne för att hon bara ville sova mot våra axlar.
Minnena av hur det lät när hon kunde skratta, och hur glad hon alltid blev när hon hörde Nikki.
Minnena från när hon badade, som hon njöt så mycket av.
Minnena från den korta perioden när hon faktiskt kunde röra lite på kroppen.

Alla dom goda minnena!

En dag hoppas jag att jag kommer ha lättare att fokusera på dessa bra minnen när jag tänker på Tilda, och inte bara på dom dåliga. Jag är långt ifrån där än, väldigt långt ifrån, och ärligt talat så vet jag inte ens om det kommer gå. Det känns inte så nu, men jag hoppas i alla fall!