Får jag presentera...

..ja, ännu ett nytt djur...;)  Det här är Rugerups Yellow, en renrasig Gotlandskanin med stamtavla och genbanksintyg, fint ska det va minsann! ;) Men ett sånt namn orkar man ju inte säga varenda gång så vi kallar honom bara för Jello :)

Vi behövde ju en ny hane eftersom Bengtsson Långöra dog i vintras och nu hittade jag den här lille parveln ganska billigt så då var det lika bra att slå till. Och att han är genbanksansluten är ett medvetet val för att så småningom kunna vara med i bevarandearbetet av gamla svenska lantraser där bla Gotlandskaninen ingår. För att vara med krävs dock minst ett djur av varje kön....

Vi har ju två honkaniner (Mona och en av hennes ungar från förra sommaren) men eftersom dom inte är renrasiga och genbanksanslutna gotlänningar så kan vi inte gå med i genbanken fören vi skaffat en äkta sådan. Vi får se när det blir av, men jag hoppas i år åtminstone ;) 

Så småningom skulle jag vilja ha får, höns och kor också som är med i genbanken, men eftersom det kostar lite mer att köpa in såna djur så får vi ta det efterhand som vi har råd och plats. Kaniner kändes som ett bra djur att börja med i alla fall :)

En något svårfotad kille...sitta still?!? ;)

Det var inget medvetet val att försöka hitta en ninis som liknade Långöra, det bara blev så eftersom både jag och Nikki gillar den här färgen :)

/Maria

Tråkigheter :,(

Tog emot ett jobbigt samtal igår kväll från Landmanns ägare. Det har visat sig att han har artros och pålagringar i båda framknäna och ena bakkotan och trots behandlingar så blir det inte bättre. Hans ben kommer inte att hålla för mer än promenadridning eller som sällskapshäst.
Dom vill inte sälja honom med risk att han hamnar i orätta händer vilket känns bra tycker jag. Jag fick erbjudandet att få tillbaka honom men nä, jag orkar inte med det :( Så finaste busen kommer snart galoppera på dom gröna ängarna i Trapalanda :,( Känns overkligt då allt gick så bra när jag var och hälsade på sist, och dom planerade att komma ut på små hopptävlingar och träna terräng... orättvist!

/Maria

Sheldon och Joy :)

Eftersom marsvin är flockdjur så tyckte jag synd om lille Linus som var alldeles ensam, så en jakt på kompis påbörjades! Tillslut hittade jag dom här två killarna i en annons på Blocket och jag hade turen att få dom gratis :) Dom är lika gamla som Linus, dvs snart ett år gamla. 

Linus blev glad över sina nya vänner och det funkar bra att ha dom ihop trots att det är tre killar. Kanske för att det inte finns någon snygg tjej i närheten att bråka om...? ;)

Till vänster har vi Sheldon och till höger Joy :)

/Maria

Hemma! :)

Trodde det skulle vara en trött flicka som kom hem i tisdags men nä då, lika glad och full med energi som vanligt! Och så fin i sin nya tröja och solhatt :) 

/Maria

Ångest...

Idag väntar vi hem vår lilla Tutta-Lutta som varit på semester med sin mormor i Astrid Lindgrens värld. Trots att jag vet att hon har det jättekul och jättebra (vi har pratat i telefon) så ska det ändå bli skönt att få hem henne igen. Jag har sån ångest varje gång när hon är borta för att det ska hända henne nåt så hon också dör och ja....usch, jag blir knäpp av att tänka på det! Sätter in en bild istället på den här planetens sötaste tjej :)

 Vår älskade Tutta :) 

/Maria

Mors dag

Den här fina blombuketten och kortet fick jag av Nikki i söndags ♥ 

/Maria

En månad...

Men det känns som en evighet....
Saknar henne så förfärligt mycket, varenda sekund saknar jag henne, min lilla flicka. Det gör så ont i hjärtat varje gång jag tittar på en bild eller ser en sak som varit hennes, det är så orättvist! Varför, varför, varför....

Den 30 april blev Tilda kremerad. På valborgsmässoafton. Vi visste inte om det då, vi fick reda på det två veckor senare för att vi ringde dit och frågade. Dom hade lovat oss inne på krematoriet att dom skulle ringa  när det var dags, men det gjorde dom inte. Det var som ett slag i magen att få höra det. Inte så mycket för att dom inte ringde, även om vi var väldigt besvikna på dom, utan mest för att det blev så definitivt med hennes död då. Nu är hon verkligen borta, för alltid!
Finaste Tildis, nu är det bara askan kvar av henne. Det känns helt jävla sjukt. Vårt lilla barn är bara en hög med aska i en urna. Så ofattbart!

          Här är urnan som vi tog hem i vintras och målade. Nu står den med Tildas aska i sig på krematoriet i Lund tills den dagen det ska spridas på ett fint ställe i naturen. 

/Maria

Äntligen vår!

Skogen är så otroligt fin denna tiden på året, det är som att åka genom en  nästan neongrön tunnel när man ska hem till oss! :) Och där hemma har nästan alla träd och buskar slagit ut nu, bara någon eftersläntrare kvar. Det är så fint! Allt är som finast nu, innan alla förbaskade nässlor tar överhanden, både hemma och i skogen! Och dräneringen runt huset är färdig så nu är det fint igen där, vi fick till och med med lite ny singel på gårdsplanen! Dock har gräsmattan närmast huset strukit med men där är planterat nytt så det ska nog bli grönt och fint igen så småningom. Fördelen är ju att det blir lite mindre att klippa i år... ;-)

/Maria

Kniv och gaffel...

Eller inte... 

Nikki har hittat en gammal barnmatsskrapa som hon använder att äta med, varvat med gaffel för tillfället. Ja, varför inte, så länge maten hamnar i munnen så duger den ju ;-) Skära med funkar den dock inte så bra till!

Såhär fungerar den...

..och resultatet! ;-)

/Maria

Ännu ett betessläpp!

Den här gången var det lilla Linus som fick komma ut i stora sommarburen :) Linus flyttade hit i vintras (väldigt oplanerat, men han skulle avlivas annars så då hade jag ju inget val...han är ju så söt!) och har bott inne i huset hos oss men nu är det varmt nog för att bo ute. Och det ska bli skönt att slippa ha hö och halm i halva huset...(hur kan det hamna så mycket utanför!?!).

                                                 

/Maria