Landat lite..

Nästan fyra veckor har gått nu sen vi flyttade upp till Djupbäcken. Inte en enda sekund hittills har jag ångrat flytten från Skåne till Ångermanland, det känns hemma här uppe! Dock saknar jag vissa personer, men det finns ju internet och telefon så helt "slut" är det ju inte såklart även om det är över hundra mil emellan :-)
Nikki trivs också, hon är på gott humör (för det mesta ;-) och leker och busar. När Lasse jobbar fördriver vi dagarna med film, promenader, lek, fixa med djuren, laga mat/tvätta/städa och färglägga i Nikkis målarböcker :-) Vi har det väldigt mysigt faktiskt, längesedan jag var ensam så mycket med Nikki och det känns bra!
Men hon saknar ju Trollungarna väldigt mycket, framförallt sina bästisar Erika och Victor. Det skär i hjärtat när hon pratar om det! Får så dåligt samvete ibland och tänker att hon redan förlorat sin syster, och så tar vi hennes bästa kompisar ifrån henne också :-(
Jag vet ju att det kommer bli bra så småningom, hon kommer lära känna nya barn här uppe. Men ändå...

Lasse han fick ju jobb direkt vi flyttade upp och är i full gång med det. Han jobbar som personlig assistent åt en man i Kramfors, i nuläget är det en timanställning men det finns goda chanser att det övergår i ett vikariat snart. Själv har jag inget jobb än eftersom jag går hemma med Nikki, men det ska tas tag i så fort som möjligt! Vi måste bara skaffa en bil till först också, vi klarar oss inte med en om båda ska jobba...

En annan sak är att vi redan har bestämt oss för att detta inte är gården vi kommer spendera resten av vårt liv på, det beslutet tog vi ganska snabbt efter att vi kommit hit. Dels så är det ju inte direkt ett drömhus, inte i våra ögon i alla fall, och sen är det en del småsaker som vi inte gillar. Plus att det inte alls finns så mycket betesmark som det stod i mäklarannonsen. Det är tom mindre mark (bete) här än på Sjöhus... Så nej, här blir det inget köp inte. Men det duger absolut att bo här i så länge, förutom att det är väldigt omotiverande att göra saker här. Det står fortfarande massor med ouppackade lådor här, men är det lönt att packa upp? Det står saker utspritt på hela gården och hönsen har ingen riktig hönsgård, men åhh vad tråkigt att fixa med det när vi ändå kommer flytta! Blä!

Faktum är att vi redan kollat runt på en del gårdar (det har vi iof gjort i flera år, men inte på "riktigt") och faktiskt fastnat för en som ligger precis i närheten. Den har allt vi söker! Och vi gillar den väldigt väldigt mycket båda två (ofta brukar vi fastna för olika gårdar) vilket också gör att det känns som att vi äntligen hittat "rätt" gård. Tror faktiskt att den skulle kunna vara vår drömgård :-)
Vi får dock se vad det blir av det, eftersom jag inte har något jobb än (sjukskrivning räknas väl inte som en giltig inkomst...;-) och Lasse "bara" har en timanställning än så länge. Bankerna jublar ju inte direkt när vi vill ta lån även om det inte alls handlar om en stor summa pengar. I nuläget vill dom ha en medlåntagare om vi ska bli beviljade ett lån, och det känns ju egentligen fullt förståeligt (även om månadskostnaden blir bra mycket lägre än tex på Sjöhus...).
Vi får sätta fart och komma igång ordentligt med jobb här och hoppas på att gården inte hinner bli såld under tiden! Då kommer jag gråta :,-(
Vet att det ska komma dit en barnfamilj i helgen och titta, hoppas, hoppas dom inte gillar den!!
Som tur är är hon som säljer lite petig med vem som får köpa, och har redan tackat nej åt några köpare, medan hon har sagt att hon skulle bli jätteglad om vi köpte den! Så vi håller alla våra tummar och tår här för allt går vägen och att det blir vi som får köpa gården!

Tog mig friheten att sno ett par av bilderna från annonsen...

                     

                      
                       Från huset har man utsikt över tjärnen, jättefint!

                 

/M

Första snön!

I morse när vi vaknade så snöade det för första gången i år :-) Nikki jublade i högan sky! Vi var ute och lekte en stund i snön i förmiddags, Nikki gjorde snöänglar, kastade snöbollar på mig, rullade en jättestor (!) snöboll och for rundor. Hon var helt vild av den lilla snön som hade kommit :-) Det har fortsatt att snöa hela dagen, emellanåt kommer det massor med smått, och ibland kommer det stora fina flingor. Det är faktiskt riktigt mysigt, jag älskar ju också snö! Känns ovant bara  för oss som kommer från skåneland att det snöar i oktober ;-)

Och äntligen är sladden hittad så idag blir det bilder ;-)

 I förmiddags:

Eftermiddag:

/M

Mormor hundbiten :-(

Igår kom det, för andra gången på tre veckor, in en jakthund i vår hage och jagade fåren. Den första hunden som var här lyckade bara nafsa lite i halsen på Ester men denna hann bita Mormor i bakbenet så hon knappt kan gå, och hängde i strupen på henne när jag äntligen kom fram och kunde slita bort den. I all uppståndelse så högg den dessutom mig i armen. Inget allvarligt dock, det blev ett skrapsår, lite svullnad och ett blåmärke bara, men va fan!
FAN vad arg jag blir på dessa förbannade jägare som släpper sin hundar vind för våg!! (Och ja, jag vet att det är precis så här det går till alltid, hur ska annars hundarna kunna driva viltet). Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag önskar att jakthundar var förbjudet!!  Så fort en varg bara visar sig så ska den skjutas, och gud nåde om den skadar en jakthund (!!!), men en hund som skadar tamdjur är inget konstigt!?! Förklaringen vi fick av jägaren som ägde hunden var att den inte var van vid får, och att det dessutom var jakt i skogen nu så då fick vi räkna med att det kom in hundar här. ?????? Så är det bara. Han hade varit hos många ledsna tjejer som hade fått sina katter ihjälbitna och fått ersätta dom för det. Ehh jaha?? Vad har det med oss att göra? Det var inte som att det fick honom att framstå som bättre i våra ögon heller direkt...
I alla fall så erbjöd han sig att betala veterinärräkningen för Mormor, han hade ju försäkringar som täckte sånt här. Det gör mig också arg, hur fan kan det finnas försäkringar för sånt här!?! Det visar bara på hur vanligt förekommande det är att jakthundar attackerar tamdjur! Nä, det borde inte finnas en sån försäkring, det ska SVIDA ORDENTLIGT i plånboken VARJE gång nåt sånt här händer!!! *ARG*

/Maria

Dröm...

Drömde om Tildis i natt. Höll henne i min famn, och det var så verkligt! Hon var sjuk och lealös i sin kropp, precis så som hon var när hon levde, och jag grät. Grät och grät och grät, högt så jag vaknade av det.
Det har inte hänt mer än någon enstaka gång att jag drömt om Tilda sen hon dog.
Dom få gångerna jag har drömt om Tilda så känns det som att jag har behövt det. Behöver komma ner på jorden, sluta stressa och bara vara.
Att drömma om Tilda gör inte att jag vaknar på gott humör, strålande glad och full av energi, det gör mig  ledsen. Jätteledsen. Men det får mig att tänka efter, på en massa saker.
Som en påminnelse om allt det jag har, och hur tacksam och glad jag är för det. Även dom små sakerna.
Vi har förlorat ett barn, men vi har vunnit mycket annat. Inte för att jag någonsin skulle välja självmant att byta bort mitt barn mot nåt, men nu är det ju som det är, man kan inte alltid välja utan man får försöka göra det bästa av situationen. Även om det känns förbannat tungt ibland.

Alltid när jag är ledsen över Tilda så måste jag sätta mig och titta på bilder på henne, och gråta ännu mer. Precis som efter drömmen så blir jag inte glad av att se bilder på henne, det gör bara så förbannat ont i hjärtat att se dom. Jag ser ett litet barn som inte mår bra, och som inte borde ha behövt leva så länge som hon gjorde.

Saknar henne nåt så fruktansvärt, fruktansvärt mycket, och det var på ett sätt underbart att i drömmen få hålla henne i min famn igen, känna henne nära mig.
Men jag gråter hellre av saknad efter henne, än har henne här hos mig på riktigt, levande och sjuk, och gråter över att se henne lida.

 En av dom sista bilderna (kanske den sista tom) som togs på Tilda när hon levde. 

/Maria

Bloggtips, Casper och Rasmus :-)

Har tänkt länge att jag skulle tipsa om en blogg som jag tycker är grymt bra, men både packning och flytt har tagit så mycket tid och ork att det inte blivit av. Dessutom har vi ju haft lite krångel med internet här, och det har vi egentligen fortfarande med det "vanliga internetet" (vad det nu kallas... ;-) Lasse sliter väl sitt hår när han läser detta, han kämpar så för att försöka lära mig dom mest grundläggande sakerna med datorer och sånt där, men det vill liksom inte fastna såna där "datorord" i mitt huvud).
Men vi surfar via Lasses mobil så länge och idag bytte vi fönster så nu funkar det ännu bättre, plus att vi satt upp datorbordet och en stol så man kan sitta ordentligt och skriva. Så nu ska vi förhoppningsvis komma igång med bloggen igen.

Bloggen jag vill tipsa om är mycket läsvärd med många, många kloka inlägg!! Jag tänker inte skriva om den här utan läs den själv!!
http://lchfingenjoren.blogg.se/

Idag kom så äntligen, äntligen hästarna! Ända sen jag vaknade (tidigt) i morse har jag gått och väntat på dom fast jag visste att det inte skulle bli fören runt lunch. Behöver jag skriva att den här dagen har varit den längsta på länge? ;-)
Egentligen skulle dom ju kommit redan igår (dom åkte i onsdags), men dom hade blivit sena till Stockholm och sen skulle dom vänta in en annan lastbil (eller hur det nu var) så dom körde inte vidare från hufvudstaden fören i natt. Vilken besvikelse när jag fick veta det, har ju längtat så himla mycket efter mina pälsbollar!
Men nu är dom i alla fall här och jag är glad och nöjd :-) Fåren är nog mindre nöjda däremot, dom blev vettskrämda när hästarna kom in i hagen! Men alla har lugnat sig därute nu så det ska nog gå bra. Annars får vi bygga en ny hage till fåren.
Bilder kommer vid ett senare tillfälle....

/M

Var är du...

....lilla dumma sladd! Varför har vi hittat alla sladdar till datorn/TV:n mm, men inte kamerasladden så vi kan lägga upp bilder på bloggen?!?
Suck, ja det är väl bara till att fortsätta leta lite till då... någonstans här gömmer den ju sig och när vi får tag i den lille rackaren så ska den banne mig få det varmt om öronen, hehe ;-)

/M

Norrlandsflytten :-)

Man kan säga att resan började med att dagen innan avfärd så ringer killen från företaget där vi skulle hyra lastbil och säger att den havererat i Kristianstad (detta företaget finns i Landskrona). Det är ju bara inte sant!! Varför händer sånt här alltid oss!?! Jaja, vi blir ju bra problemlösare om man ska se det positiva... Bara att ringa rundor för att hitta en ny lastbil! Tillslut löste det sig och vi kunde andas ut lite.
Så var det då dags att lasta, och ja... vi visste ju att vi inte skulle få med allt, men inte att vi skulle få lämna hälften! Bara till att börja planera för ännu en flyttomgång för så mycket saker ville vi inte lämna kvar/slänga.
När flyttlastbilen var full var det dags att lasta djuren i hästtransporten. Först in var kaninerna. Jag blev ganska riven av dom men annars gick det bra. Nästa på tur var fåren som vi tog en och en. Det gick också bra, lite svettigt bara, dom är inte direkt medgörliga att gå med ;-)
Sist in i släpet var hönsen, ca 20 stycken. Först och främst ville dom ju inte bli fångade (det vill dom ju aldrig så det var i och för sig inget nytt) så bara det är ju en ansträngning i sig, och det är alltid jag som åker på den uppgiften...
I början tog vi dom en och en, jag fångade och sen hjälptes dom andra åt att bära ut dom till bilen. Plötsligt hör jag att tre hönor rymt från släpet och sprungit iväg över gården. NEEEEJ!!! F*N också!!! Ja inget annat att göra än att börja jaga höns, och alla som jagat höns någon gång vet hur in i hel*etes jobbigt det kan va! Och det var det också!! Långt om länge fick vi i alla fall tag i dom, phu! Det blev ett bra träningspass för oss människor :-) Bara en timme försenade pga av hönsskrällena! Resten av hönsen gick bra att lasta, det började skymma lite och då lugnar dom sig.
Sen var det bara katterna som skulle lastas, dom fick åka i lastutrymmet på bilen. Några fler rivmärken blev det och även en tuggad tumme, AJ! Annars gick det bra.
Sen var det dags för avfärd. Min pappa och bror körde lastbilen och jag, Lasse och Nikki åkte i bilen med hästsläpet där bak. Faster Lone och Lasses mamma vinkade av oss :-)

Körningen var odramatisk, vi turades om att köra och det gick jättebra! Skönt att köra på natten och slippa en massa trafik! Djuren var lugna hela tiden, någon gång jamade en katt lite men det var allt. När det blev morgon sen så började tuppen gala därbak i släpet, haha :-D

Lördagen bjöd på strålande solsken och vi kom fram till gården på förmiddagen, ca 13 timmar efter avfärd, vilket var över förväntan.
Först blev vi visade runt av våra hyresvärdar och sen en kort fika. Sen tog jag hand om djuren medan dom andra lastade av möbler och lådor.
Fy farao vad trötta vi var sen på kvällen, när allt var färdigt och man kunde slappna av! Vi somnade nog lika snabbt allihop!

/Maria

Stressigt!!!

Har nog aldrig stressat så mycket i hela mitt liv som nu, särskilt senaste veckan! Jag har stressat över att vi skulle hinna packa färdigt allt och stressad över hur mycket vi får in i lastbilen och hur mycket som vi får lämna kvar. Vill ju ha med allt men vågar inte hoppas på det egentligen. Jaja, vi får se sen. Lasse och min bror Andreas är och hämtar lastbilen i Malmö (vi hade bokat en i Landskrona men dom ringde igår på förmiddagen och berättade att den havererat *PANIK* så vi fick leta upp en annan) och sen blir det till att börja packa in i den. Förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid så vi hinner städa av huset också innan vi åker. Det mesta är redan gjort, så det bör inte heller ta så lång tid. Hoppas jag....
Sist packar vi djuren så dom slipper stå instängda mer än nödvändigt. Jag är så nervös över att dom ska må dåligt av att resa, att dom blir så stressade av det att dom blir sjuka eller nåt! Vi har ju försökt göra det så bra som möjligt till dom i transporten men jag är ändå nervös. Och jag hoppas att katterna, som ju ska åka i bagageutrymmet i bilen, inte nervösbajsar överallt där bak eller nåt annat äckligt! Hur löser vi det liksom??
Just nu är dom (alla utom Vilma) instängda i ett rum i huset och dom är INTE glada!!! Stackarna, om man bara kunde förklara för dom att dom snart ska bli fria igen! Nä, nu måste jag göra nåt vettigt. Längtar tills vi är framme imorgon!!! Så jäkla spännande att få se huset på riktigt! Helt galet egentligen att flytta till ett ställe som man inte varit på...!

/Maria

Kaninungar!

Precis innan vi ska flytta passar dom på.... Upptäckte häromdagen att det låg en bunke kaninungar inne i huset och vi är ganska säkra på att det är Ellens, alla har ju samma färg som både henne och Yello ;-) Dessutom håller Mona på och boar för fullt, rycker päls och drar in halm under huset där hon grävt ett hål, surar mot Yello och ligger ofta helt utsträckt och vilar. Hoppas hon får dom helst i natt så dom hinner växa lite innan flytten...

Ellen :-)

 Bebis :-)

 Annan bebis :-)

 Monas bo under huset. Om jag inte hade sett henne när hon höll på att bygga det så vete katten om jag hade upptäckt det, det är bara öppet en liten springa in till det, precis så jag fick in kameran :-)

 Mona, med en ganska stor mage tycker jag ;-)

/Maria

Sommarminne :-)

Nikki har följt Sommarlovsmorgon hela sommaren, hon har kollat både på morgonen och på reprisen på kvällen i princip varje dag ;-) Vi tänkte att det kunde vara kul att åka in med henne och se det live när det nu ändå är så pass nära som Malmö. När vi sen läste i programmet att Robin Stjernberg skulle gästa programmet så var det en självklarhet att boka den dagen! Nikki älskar Robins låt "You" som han vann melodifestivalen med i år, så vi tänkte det kunde vara en kul grej. Vi bjöd med Nikkis kompisar Erika och Victor från dagis, tyvärr blev Erika sjuk och fick stanna hemma men Victor följde med oss :-) Det var två väldigt uppspelta barn som satt i baksätet i bilen på vägen in! Tyvärr fick vi inga toppenplatser direkt, det var ju fullproppat med folk. Publikrekord den dagen! Men dom fick stå upp så såg dom. Dock är det ju inte alls samma sak att sitta hemma framför TV:n som att vara på liveinspelning med reklampauser mm, så både Nikki och Victor tröttnade ganska snabbt. Men till slut, till slut så var det äntligen dags för Robin att sjunga, och det tyckte dom var roligt! :-) Dom stod där och sjöng så fint båda två! Så jäkla söta!! Tror dom ändå tyckte det var en kul upplevelse även om det var lite långtråkigt för dom emellanåt :-) 

 Nikki och Victor försöker hänga med i en sång som skulle hålla igång publiken i en av reklampauserna :-)

Annars var det mest klättring som roade dom båda i pauserna ;-)

 Malin och Robin :-)

 Robin :-)

 Nikki posar framför Busster :-)

 Inspektion av inspelningsplatsen och Busster :-)

Efteråt kom det bästa av allt, att få rusa uppför kullen och sen rulla nerför! ;-)

/Maria