Skalet passade bra och hon verkade gilla att stå i det! Men det var med blandade känslor man såg på henne när hon stod där. Det är ju skönt för henne att komma upp men samtidigt är det en så sorglig påminnelse om hur hon skulle sett ut om hon inte haft den förbannade sjukdomen. Kunde inte hålla mig från att gråta när jag såg henne stå där så fint, och vad lång hon är när hon kommer upp, vår lilla Tildis...
Nu är det bara lite remmar och annat som ska fixas sen är det färdigt. Dock dröjer det nog ett par veckor till innan vi får det. Vi bestämde med vår snälla sjukgymnast Birgitta (som varit med när vi gjort ståskalet) att hon skulle komma hem till oss med skalet när det var färdigt och ställa in det och fixa med det sista här så vi slipper köra iväg med Tilda. Det är vi väldigt tacksamma för!
Eftermiddagsvila för dom stackars sjuklingarna. Nikki är också väldigt snorig men hon mår bra ändå, till skillnad mot dom här två.
/Maria
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar