Lasses begravningsbyrå

Här grävs det för fullt i grönsakslandet. Lasse håller på att göra upphöjda bäddar vilket kommer bli mycket bättre att odla på.

Men det ser lite ut som gravar emellanåt innan dom jämnats ut och blivit krattade, särskilt den allra första han gjorde som bara var hälften så bred som dom på bilderna. Den hade passat perfekt i storlek till det bräkande fåret Lotta....hehe ;-)

Men hon slapp undan och det enda som är begravt är gammalt hö, kompost, grenar, gödsel och annat organiskt material. Och en hel del maskar förstås, men dom lever ju (dom flesta i alla fall...).

Det blir bra det här! Får se hur många bäddar det blir nu i vår, det är ett tungt arbete. Annars får vi fortsätta till hösten när jag kan hjälpa till. 

 Hålet är grävt och ska fyllas upp med allt möjligt skit vi hittar i trädgården och på gården :-)

 När hålet är fyllt ska jorden på :-)

Sen är det bara att jämna till det hela ovanpå och på kanterna (vilket inte är helt enkelt) och sen har man en finfin bädd att odla på :-)

/Maria

Stopp i rören

Vi har haft problem till och från i köket med stopp i rören sen vi flyttade in i huset. Innan har det varit lätt åtgärdat med lite rensning av rören bara.
Men inte längre...
Nu var det totalstopp. Gick inte ens att få in rensningsgrejen (ingen aning vad den kallas för). Så nu håller Lasse och vår ena granne på att fixa där nere. Dom har plockat bort det gamla järnröret som stoppet sitter i för att byta ut det mot ett nytt plaströr istället.
Men fy fan vad det luktar alltså!  Där är ju liksom ett hål rakt upp under vasken där det gamla röret kom upp så det luktar i hela huset. Går inte att beskriva stanken, urk! *klöks*
Antar att det inte var mycket bättre lukt för dom nere i krypgrunden, haha :-D (skadeglädjen är den bästa glädjen... ;-D )

Vi har inte kunnat diska på tre dagar heller... Blir smått tokig när jag ser det! Och vill man dricka får man gå in på toan. Jobbiga i-lands problem ;-)

/Maria

Vårsoarè

Förra veckan var vi bjudna på soarè på Nikkis skola. Oj vad hon har tränat inför detta! Nikki älskar ju att sjunga så hon har gått här hemma i ett par månader och skrålat och var nog så förberedd som hon kunde bli tror jag ;-)

Det var förskoleklassen och ettan som sjöng ihop. Så duktiga så!

 Hon är där nånstans... ;-) 

Okej då, hon står i mitten under basketkorgen, lite längre än dom andra.

 Roligast av allt var ändå hoppborgen! Finns inte mycket som klår den!

/Maria

Tick tack...tick tack...

Usch vad jag känner mig less på allt nu. Går liksom bara och väntar på att bebisen ska komma vilket gör att tiden går sååååå långsamt!
Har förberett BB-väskan, bara det allra sista som ska i. Tvättat upp kläder och annat till bebisen. Nu är det enda som fattas en bebis.
Dumt att gå och tänka på det, jag vet, men det är ju liksom svårt att inte tänka på det heller med tanke på hur otymplig jag är nu. Magen är verkligen i vägen för allt!
Och så alla gravidkrämpor, blä!
Nä, kom snart lilla bebis, vi längtar efter dig allihop och jag längtar dessutom efter att få min kropp tillbaks ;-)
Tio dagar kvar till bf nu, snart i mål! Bara att bita ihop sista tiden som är kvar! (Att bebis kommer efter utsatt tid accepteras alltså inte och är inte med i planeringen alls!! ;-)  )
Heja heja!

/Maria

Bättre sent än aldrig ;-)

Alla tackorna utom Mormor lammade ju precis dagarna efter arandra i månadsskiftet januari/februari. Då trodde vi inte att Mormor ens var dräktig och skyllde på att hon är gammal.
Men så blev hon ändå tjockare och tjockare så vi har ju funderat på om det kanske skulle komma något ändå. Dock var vi lite tveksamma, och nu när det gått tre månader sedan dom andra lammade hade jag faktiskt gett upp och tänkte att hon nog bara blivit tjock helt enkelt.
Men så förra söndagen såg vi att hon hade fyllt juver, och på tisdags förmiddagen såg hon svullen ut baktill. Och senare på dagen födde hon två fina lamm :-)

/Maria

Åderlåtning :-)

Eller ja, kanske inte riktigt. Men tappning av björksav i alla fall :-) Ingen av oss hade smakat det förut så vi var såklart väldigt nyfikna! Och kanske hade vi lite för höga förväntningar...

Det både smakade och såg ut som vatten, med en aningens smak av socker. Inte så gott. Vet att man kan göra sirap men vi använder ju aldrig sirap så det känns ju menlöst? Nä, den stackars björken kan behålla sin sav själv hädanefter! ;-)

/Maria

En härlig dag!

I tisdags var jag och Lasse ute nästan hela dagen och fixade med grejer, mest med den blivande sommarhagen. Det var så milt och skönt väder, till och med jag kunde vara ute utan att frysa (blir ju snabbt kall annars eftersom jag inte rör på mig så mycket). Härligt!

Resterna av det gamla trästaketet runt hagen skulle bort så Lasse fick bära och lasta på släpet medan jag drog ur isolatorerna. Kändes så skönt att kunna göra någon nytta även om det var en sån simpel grej som att skruva ur isolatorer. Helt plötsligt kändes det meningsfullt att vara ute.

En riktigt härlig dag faktiskt, men det fick jag såklart sota för dagen efter ;-) Fast väl värt ändå!

 Är man ute så är Lisa alltid någonstans i närheten :-)

 Och så fort det är paus så är hon snabbt på plats för lite kel :-) 

Skönt att få bort det gamla trästaketet! Det har säkert varit fint en gång i tiden men nu var slanorna helt ruttna och bara att kassera. 

/Maria

Sammanfattning av helgen som var :-)

Förra fredagen var Nikki på disco på folkets hus i Bollstabruk. Hon hade jättekul och önskade att det kunde vara disco oftare! :-)
Förstår henne, det ÄR kul med disco! Men om några år får jag nog följa med så jag kan hålla pojkarna i öronen! ;-)

En något uppjagad men trött och nöjd tjej efteråt :-)

Lördagen och söndagen bjöd på lite av varje. Lasse och Nikki kämpade hela helgen med att lasta och frakta stockar upp till vårt lager utanför ladan. När man tittar så känns det som ett evighetsarbete! Det tar aldrig slut med stockar. Men man ser ju på högen där dom lastar av att den växer sakta men säkert så någon gång ska det väl bli färdigt. 

Det är ju så mycket annat också som ska göras så det här med veden blir ju lite lidande. Men det får bli färdigt när det blir färdigt helt enkelt, inget att göra åt det.

Skogsarbetarna i full gång :-)

I lördags flyttade det hit en ny häst som heter Roxy. Nä, vi har inte köpt en till ;-) Det är grannarnas häst men den ska bo här hos oss :-) En äldre fuxdam som jag hade hoppats på skulle hålla småttingarna i öronen men just nu verkar Casper ha fått nåt storhetsvansinne och tagit på sig rollen som ledare. Jaja, det kan ju ändras igen när hon blivit helt accepterad som en del av flocken.

Det går bra ändå, Casper och Roxy står och kliar varandra mycket, det är mest vid maten som han ska bossa lite.

I söndags åkte vi och hämtade lite nya höns. En Araucanatupp och tre hönor, korsningar med Lohman/ Araucana. Lohmann är en värphybrid, finns både bruna och vita och det är väl dom som är vanligast hos stora äggproducenter. Våra två som vi har kvar efter massakern är Lohmankorsningar dom med.

Araucanan är en ras som värper blå/turkos ägg. Dessutom har dom ingen rumpa som vanliga höns. Ser lite roligt ut :-) 

Känns i alla fall jättekul med lite fler höns och en tupp i hönsgården, det har verkligen varit tomt där! Dessutom kul med ny ras! Och värper bra gör dom också!

 Nya gänget :-)

Här ser man skillnaden på färgen på våra gamla höns och dom nya. Kanske inte fullt så blå som renrasiga Araucana lägger, tycker dom ser lite gröna ut, men superfina ändå :-)

Och sen har våra små pycklingar fått flytta ut i hönsgården dom med. Lite större plats för dom därute och så får dom vänja sig vid dom andra hönsen och dom får vänja sig vid kycklingarna. Men det känns lite tomt därinne utan dom små liven. Dom höll ju mig sällskap om dagarna!

/Maria

Bloggtorka

Nu har det gått en hel vecka sen jag bloggade sist. Har bara inte orkat.
Hade inget att skriva om heller tyckte jag, men nu har jag samlat ihop lite. Fast att man tycker att det inte händer något så gör det ju ändå det om man tänker efter, och det är det som är så bra med bloggen för då kan man se tillbaks på allt som hänt, även små obetydliga saker.

Igår var det valborgsmässoafton men jag orkade inte fira det. Lasse och Nikki åkte över till grannarna medan jag låg hemma och vilade. Så kan det bli.
Vi hade hållit på hela dagen, först ute i grönsakslandet och sen fixade vi med lite saker inne, sen var det ridning för Nikki och efter det storhandling och en sväng bort till återvinningen. Vi var inte hemma fören 18.30 ca och då var jag gråtfärdig och irriterad av trötthet.
Fanns bara ett alternativ och det var att inta sängläge.
Som ett litet barn i uthållighet...

Stackars Nikki åkte av sin häst igår när dom skulle galoppera för första gången. Hon kom i obalans direkt när hästen fattade galopp och efter några steg så flög hon av. Stackars! :-( Det var inget allvarligt och hon hoppade upp direkt igen, men det var väldigt jobbigt att sitta på läktaren och inte kunna göra något.
Av förståeliga själ vill dom inte att man som förälder rusar ner i manegen om ingen allvarlig skada skett, men det går emot alla instinkter liksom. Man vill ju just bara rusa ner och trösta!
Men ridläraren var jättegullig och Nikki verkade inte ha något emot att hoppa upp igen så det var säkert lika bra att vi satt kvar på läktaren.
Men nästa gång hon ska galoppera vågar jag nog inte titta... ;-)

/Maria

2 år idag ♥

Kan inte fatta att det faktiskt gått två år sedan Tilda dog. Känns inte som så längesen.
Fast om man tänker efter så är det kanske inte så längesen.
Inte om man jämför med hela livet.
Tänk att för två år sedan så satt vi med vår lilla Tildis i famnen, å ena sidan lättade över att hon äntligen fick slippa plågas mer, men också så otroligt otroligt ledsna över att ha mist får fina flicka.
Minns det som om det vore igår.
Känslan när vi till slut var tvungna lägga ner henne i kistan som vi hjälpts åt att måla hela familjen, rentvättad och klädd i sin finaste pyjamas, med hennes badbyxor och nallar som Nikki ordnat och lagt i ordning så fint så hon skulle få med sig det till var man nu kommer när man dör, för att sedan köra in henne till krematoriet. Säga farväl en sista gång, lägga på och skruva igen locket och sedan lämna henne för evigt och veta att nästa gång vi kommer hit så är hennes fina kropp bränd till aska och ligger i en urna.

Jag är glad att vi gjorde det, men jag vill inte tänka på det. Det gör för ont. Det såret läker aldrig vad folk än säger...

 Har varit ute och plockat lite fina vårblommor idag och satt hos Tildis.

Saknar dig och älskar dig mitt lilla hjärta ♥

/Maria