Stressigt!!!

Har nog aldrig stressat så mycket i hela mitt liv som nu, särskilt senaste veckan! Jag har stressat över att vi skulle hinna packa färdigt allt och stressad över hur mycket vi får in i lastbilen och hur mycket som vi får lämna kvar. Vill ju ha med allt men vågar inte hoppas på det egentligen. Jaja, vi får se sen. Lasse och min bror Andreas är och hämtar lastbilen i Malmö (vi hade bokat en i Landskrona men dom ringde igår på förmiddagen och berättade att den havererat *PANIK* så vi fick leta upp en annan) och sen blir det till att börja packa in i den. Förhoppningsvis tar det inte allt för lång tid så vi hinner städa av huset också innan vi åker. Det mesta är redan gjort, så det bör inte heller ta så lång tid. Hoppas jag....
Sist packar vi djuren så dom slipper stå instängda mer än nödvändigt. Jag är så nervös över att dom ska må dåligt av att resa, att dom blir så stressade av det att dom blir sjuka eller nåt! Vi har ju försökt göra det så bra som möjligt till dom i transporten men jag är ändå nervös. Och jag hoppas att katterna, som ju ska åka i bagageutrymmet i bilen, inte nervösbajsar överallt där bak eller nåt annat äckligt! Hur löser vi det liksom??
Just nu är dom (alla utom Vilma) instängda i ett rum i huset och dom är INTE glada!!! Stackarna, om man bara kunde förklara för dom att dom snart ska bli fria igen! Nä, nu måste jag göra nåt vettigt. Längtar tills vi är framme imorgon!!! Så jäkla spännande att få se huset på riktigt! Helt galet egentligen att flytta till ett ställe som man inte varit på...!

/Maria

Kaninungar!

Precis innan vi ska flytta passar dom på.... Upptäckte häromdagen att det låg en bunke kaninungar inne i huset och vi är ganska säkra på att det är Ellens, alla har ju samma färg som både henne och Yello ;-) Dessutom håller Mona på och boar för fullt, rycker päls och drar in halm under huset där hon grävt ett hål, surar mot Yello och ligger ofta helt utsträckt och vilar. Hoppas hon får dom helst i natt så dom hinner växa lite innan flytten...

Ellen :-)

 Bebis :-)

 Annan bebis :-)

 Monas bo under huset. Om jag inte hade sett henne när hon höll på att bygga det så vete katten om jag hade upptäckt det, det är bara öppet en liten springa in till det, precis så jag fick in kameran :-)

 Mona, med en ganska stor mage tycker jag ;-)

/Maria

Sommarminne :-)

Nikki har följt Sommarlovsmorgon hela sommaren, hon har kollat både på morgonen och på reprisen på kvällen i princip varje dag ;-) Vi tänkte att det kunde vara kul att åka in med henne och se det live när det nu ändå är så pass nära som Malmö. När vi sen läste i programmet att Robin Stjernberg skulle gästa programmet så var det en självklarhet att boka den dagen! Nikki älskar Robins låt "You" som han vann melodifestivalen med i år, så vi tänkte det kunde vara en kul grej. Vi bjöd med Nikkis kompisar Erika och Victor från dagis, tyvärr blev Erika sjuk och fick stanna hemma men Victor följde med oss :-) Det var två väldigt uppspelta barn som satt i baksätet i bilen på vägen in! Tyvärr fick vi inga toppenplatser direkt, det var ju fullproppat med folk. Publikrekord den dagen! Men dom fick stå upp så såg dom. Dock är det ju inte alls samma sak att sitta hemma framför TV:n som att vara på liveinspelning med reklampauser mm, så både Nikki och Victor tröttnade ganska snabbt. Men till slut, till slut så var det äntligen dags för Robin att sjunga, och det tyckte dom var roligt! :-) Dom stod där och sjöng så fint båda två! Så jäkla söta!! Tror dom ändå tyckte det var en kul upplevelse även om det var lite långtråkigt för dom emellanåt :-) 

 Nikki och Victor försöker hänga med i en sång som skulle hålla igång publiken i en av reklampauserna :-)

Annars var det mest klättring som roade dom båda i pauserna ;-)

 Malin och Robin :-)

 Robin :-)

 Nikki posar framför Busster :-)

 Inspektion av inspelningsplatsen och Busster :-)

Efteråt kom det bästa av allt, att få rusa uppför kullen och sen rulla nerför! ;-)

/Maria

Hästpass

Äntligen kom Rasmus pass!

Alla hästar måste ha ett pass med signalementsbeskrivning som ska följa hästen hela dess liv, från föl tills den dag det är dags att ta farväl. Nu var det ju ingen som fixade pass åt Rasmus när han föddes, förmodligen har varken hans mamma eller hingsten pass heller (om jag får gissa), så därför fick vi ta tag i det själva. Vi borde ha gjort det direkt när vi köpte honom, men som så många andra saker så har detta också blivit framskjutet flera gånger. Men nu äntligen är det gjort! Känns skönt, en sak mindre att tänka på!:-)

/Maria

Sensommarridtur

Jag och Lollo var ute på en tur med hästarna en kväll i förra veckan. Det var ett bra tag sen jag red sist så det var riktigt kul att komma ut, tror Casper tyckte det med :-) Det blev en runda på stora stubbåkern framför slottet, härligt! Och en riktigt fin sensommarkväll!

Sötis :-)

Vi väntar på att lollo och Sippan ska komma och hämta oss :-)

 Lite kvällsbus med kompisarna efter ridturen :-)

 Finast i hela världen! :-)

Slut på buset, natti, natti :-)

/Maria

Flyttkaos!

Så här såg det ut i princip hela huset när vi började packa och vi precis hade tömt vinden på saker. Grejer ÖVERALLT! 

           

           

När skaffade vi oss alla dessa grejerna och vad skulle vi med dom till!?! Det kan man fråga sig....

Och vilket jobb det var att få ordning på allt, puh!! Det berodde kanske främst på att jag var så oerhört stressad över att få någorlunda i ordning inför husvisningen förra veckan. Inte för att jag hade några krav på att det skulle se ut som i en tidning och lukta nybakta kanelbullar utan för att folk överhuvudtaget skulle kunna komma fram och kunna se någonting...

Nu är i alla fall (nästan) allt detta sorterat och antingen packat, slängt, sålt eller bortskänkt. Det börjar nästan se lite tomt ut här nu, åtminstone efter att ha bott i den där röran ett tag! 

Det som är kvar att packa är sånt som inte går att packa än, vissa grejer behöver man ju ;-) Det är också en del grejer kvar som ska säljas, framför allt möbler för det har vi tyvärr inte plats att ta med för mycket av i flyttbilen :-( Jag brukar inte ha problem med att göra mig av med grejer men nu måste vi verkligen sålla hårt bland sakerna och möblerna, och ärligt talat så svider det rejält med vissa saker.

Stallet är också nåt sånär klart, dom värsta grejerna är gjorda i alla fall. Där återstår bara att packa verktygen och lite andra småsaker, kanske sortera bort lite saker till för att få mer plats i flyttbilen...

Och så några möbler som ska säljas eller skänkas. 

Igår var vi på återvinningscentralen i Eslöv med hela transporten fullastad med saker som vi skulle kasta, vet inte hur lång tid det tog där innan vi var färdiga... Vi hade ju inte sorterat sakerna hemma utan det gjorde vi där med personalen till hjälp, som vanligt ;-) Himla trevlig personal där i alla fall! 

Dock kan jag inte låta bli att bli lite sur när jag går där och ser hur mycket fina (och hela) saker som folk slänger! Jag vet att jag inte borde titta ner i containrarna eftersom jag alltid hittar sånt som jag vill ha, men jag kan ju inte låta bli att snegla lite över kanten ;-) Åhh, varför får man inte ta sånt som man tycker är fint?! Det är så onödigt att det bara ska kastas bort!! *tjurar lite*

För att summera det hela så här långt så tycker jag att vi ligger bra till tidsmässigt. Just nu ligger fokus på att få sålt saker och att fixa lite andra småsaker som är skönt att ha gjort tills vi flyttar så vi slipper tänka på det sen. För tillfället känns det ganska lugnt och det är skönt, fast lite tradigt ;-) Till helgen blir det dock fullt upp igen!

/Maria

Måla, måla...

Nikki älskar ju att pyssla med både det ena och det andra, här är det målning av en av alla hennes ihopspikade konstverk :-)

/Maria

Djupbäcken 132

Så hur ser då drömgården ut? Ett grått Älvsbyhus från -84?

Ja...kanske inte så här egentligen ;-) Min drömgård skulle va ett lite äldre hus med röd träfasad och vita knutar, det skulle vara tvåplans och där skulle finnas vedspis och jordkällare, ett fint stall och en stor lada.

Det här är väl precis allt som det inte skulle va... 

Fast just nu skiter jag i det, detta huset har andra fördelar som billig uppvärmning, det är relativt nytt så det är förhoppningsvis inte en massa röta och svamp i grunden, och det behövs ingen renovering mer än lite nya tapeter. Vem vet, vi kanske trivs så bra i Älvsbyhuset så vi köper gården om ett år! Vi får se helt enkelt :-) I värsta fall trivs vi inte alls där uppe och då får vi ju flytta ner igen;-) Men just nu är jag full av hopp och förväntan! Jag tror vi kommer trivas :-)

Stallet/ladan däremot, det är i gammal stil med faluröd träfasad och vita knutar ;-) Men där behövs en rejäl uppfräschning invändigt med sopkvast och målarfärg!Ena änden är lada och andra änden är stall med två hästboxar och sadelkammare. I utbyggnaden finns det även en lösdrift för hästarna.

Vedbod och carport, längst till vänster en gammal hundgård

 Hus till höger, stall rakt fram och till vänster men utanför bilden ligger vedboden och carporten

Del av trädgården

Annan del av trädgården, med små odlingar, bärbuskar och fruktträd

Utsikt över del av hagen från altanen på baksidan av huset

Marken är på totalt 10,4 ha varav 6 ha skog, 2 ha åkermark och 2 ha betesmark. Forellbäck genom tomten, egenjakt på älgkalv. Huset är på 101 m², 5 rum (tre sovrum) och kök plus förrådsdelen på 15 m². 

Några bilder från huset:

                                             

                                            

Köket

Vardagsrum

Ett av sovrummen

Badrum, dusch

Altan på baksidan

/Maria

Märkt för livet.

I början av året så sa jag till Maria att jag ville göra en tatuering av Tildas hand eller fot. Har tänkt på det då och då men det har inte blivit av och det hade det nog inte blivit av inom överskådlig tid heller. Förra veckan fick jag oväntad present. Maria och de närmaste hade fixat en 35-års present till mig. Jag blev väldigt rörd och är djupt tacksam. Jag hade väldig beslutsångest men jag bestämde mig till slut för ett fotavtryck. Blev väldigt nöjd med resultatet.

Idag är det fyra månader sedan Tildisen lämnade oss i stor sorg. Precis som varje kväll tänder vi hennes ljus och tänker på henne. Jag saknar henne så ofantligt mycket.

/Lasse

Hejdå Skåne!

Jag har alltid ända sedan jag gick på dagis haft en dröm om en egen gård långt ut på landet där jag skulle bo med min bonde och vi skulle självklart ha en massa djur där också! Drömmen har ju hunnit utvecklats en del sedan dagistiden, men den är fortfarande i grund och botten att bo på en gård långt ut på landet med en massa djur!:-D
Min dröm om att träffa en riktig bonde lade jag ner för flera år sedan, sju år sedan närmare bestämt. Då träffade jag Lasse, en filmälskande datanörd från Sjöbo som älskade att vara uppe halva natten och sova halva dagen, till min förskräckelse, morgonmänniska som jag är! ;-) Men jag föll pladask, han var så snäll och hade humor som få, och så var han ju så jäkla snygg dessutom!!

I år, sju år senare, tycker jag fortfarande att Lasse är världen snällaste, jag skrattar fortfarande åt hans konstiga humor, och jag tycker fortfarande att han är vrålsnygg! :-) Och jag älskar honom mer än nånsin♥
Han är den bonden jag alltid drömt om, det vet jag nu!
Vi har gått igenom så himla mycket under dessa åren, och jag vet att jag talar för oss båda två när jag skriver att Nikki och Tilda är det bästa som hänt oss!! Att sen förlora Tilda är så obeskrivligt ledsamt, och kommer alltid att vara en stor sorg för oss. Det såret läker aldrig!

När vi fick reda på att Tilda skulle dö var det som att någon tryckte på en pausknapp. Vår familj kapslades in i en liten bubbla där vi, förutom med några få hjälpande själar, ensamma kämpade med smärta, sorg, övergivenhet, ilska, hopplöshet, oro, utmattning och stress.
Jag vet inte hur många gånger känslan sa åt en att ge upp, bara lägga sig ner och skita i alltihop! Det fanns ju ändå inget lyckligt slut på helvetet! Men tillsammans, hela familjen, kämpade vi oss igenom den värsta tiden i våra liv, och nu står vi här på andra sidan, visserligen inte helt återhämtade än, och med en sorg som aldrig kommer försvinna, men starkare! Och fulla av livslust!Det finns så mycket saker vi vill göra!

Nu vill vi komma igång med våra drömmar om ett självförsörjande liv, börja odla och utöka lite med djuren.
Det är bara det att Sjöhus inte räcker till för våra drömmar. Hur fint här än är, och det är här verkligen, så är inte detta rätt gård om man vill leva som vi vill. Och drömmen om ett eget ställe finns ju i bakhuvudet hela tiden vilket gör det ännu tråkigare att gå och betala hyra varje månad för ett ställe där vi inte kan uppfylla våra drömmar.

I flera år har vi pratat om att flytta till Norrland. Huspriserna där enormt mycket lägre än här i Skåne, och i princip allt utom myggen där uppe tilltalar oss! Där kan vi få allt det vi drömmer om utan att behöva betala av på huslån resten av våra liv.
Tidigare har vi inte känt att det varit rätt tillfälle att flytta, det är ju trots allt ett väldigt stort steg att flytta från allt, och ett stort projekt att genomföra det! Och när vi sen fick reda på att Tilda var sjuk så bestämde vi oss för att lägga Norrlandsdrömmarna på hyllan ett tag, all fokus på att överleva!
Men nu, nu finns det faktiskt ingenting som hindrar oss längre:-) Och när vi fick erbjudandet om att hyra en liten gård utanför Bollstabruk så bestämde vi oss efter ett par dagars ångest för att tacka ja! Och det känns så himla rätt!
Att vi ska flytta från Skåne känns inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle göra. Det ska bli skönt att lämna allt och börja om på nytt. Och vad är egentligen "allt"? Våra gamla liv är ju raserade efter allt det som hänt med Tilda. Vi har inga gamla jobb att gå tillbaka till och dom flesta vännerna försvann. Dom få personer som finns kvar och som fanns där vid vår sida även när vi hade det som jobbigast, dom som verkligen betyder nåt, dom kommer ju alltid att finnas i våra liv oavsett om vi bor här eller där ♥

/Maria