Märkt för livet.

I början av året så sa jag till Maria att jag ville göra en tatuering av Tildas hand eller fot. Har tänkt på det då och då men det har inte blivit av och det hade det nog inte blivit av inom överskådlig tid heller. Förra veckan fick jag oväntad present. Maria och de närmaste hade fixat en 35-års present till mig. Jag blev väldigt rörd och är djupt tacksam. Jag hade väldig beslutsångest men jag bestämde mig till slut för ett fotavtryck. Blev väldigt nöjd med resultatet.

Idag är det fyra månader sedan Tildisen lämnade oss i stor sorg. Precis som varje kväll tänder vi hennes ljus och tänker på henne. Jag saknar henne så ofantligt mycket.

/Lasse

Hejdå Skåne!

Jag har alltid ända sedan jag gick på dagis haft en dröm om en egen gård långt ut på landet där jag skulle bo med min bonde och vi skulle självklart ha en massa djur där också! Drömmen har ju hunnit utvecklats en del sedan dagistiden, men den är fortfarande i grund och botten att bo på en gård långt ut på landet med en massa djur!:-D
Min dröm om att träffa en riktig bonde lade jag ner för flera år sedan, sju år sedan närmare bestämt. Då träffade jag Lasse, en filmälskande datanörd från Sjöbo som älskade att vara uppe halva natten och sova halva dagen, till min förskräckelse, morgonmänniska som jag är! ;-) Men jag föll pladask, han var så snäll och hade humor som få, och så var han ju så jäkla snygg dessutom!!

I år, sju år senare, tycker jag fortfarande att Lasse är världen snällaste, jag skrattar fortfarande åt hans konstiga humor, och jag tycker fortfarande att han är vrålsnygg! :-) Och jag älskar honom mer än nånsin♥
Han är den bonden jag alltid drömt om, det vet jag nu!
Vi har gått igenom så himla mycket under dessa åren, och jag vet att jag talar för oss båda två när jag skriver att Nikki och Tilda är det bästa som hänt oss!! Att sen förlora Tilda är så obeskrivligt ledsamt, och kommer alltid att vara en stor sorg för oss. Det såret läker aldrig!

När vi fick reda på att Tilda skulle dö var det som att någon tryckte på en pausknapp. Vår familj kapslades in i en liten bubbla där vi, förutom med några få hjälpande själar, ensamma kämpade med smärta, sorg, övergivenhet, ilska, hopplöshet, oro, utmattning och stress.
Jag vet inte hur många gånger känslan sa åt en att ge upp, bara lägga sig ner och skita i alltihop! Det fanns ju ändå inget lyckligt slut på helvetet! Men tillsammans, hela familjen, kämpade vi oss igenom den värsta tiden i våra liv, och nu står vi här på andra sidan, visserligen inte helt återhämtade än, och med en sorg som aldrig kommer försvinna, men starkare! Och fulla av livslust!Det finns så mycket saker vi vill göra!

Nu vill vi komma igång med våra drömmar om ett självförsörjande liv, börja odla och utöka lite med djuren.
Det är bara det att Sjöhus inte räcker till för våra drömmar. Hur fint här än är, och det är här verkligen, så är inte detta rätt gård om man vill leva som vi vill. Och drömmen om ett eget ställe finns ju i bakhuvudet hela tiden vilket gör det ännu tråkigare att gå och betala hyra varje månad för ett ställe där vi inte kan uppfylla våra drömmar.

I flera år har vi pratat om att flytta till Norrland. Huspriserna där enormt mycket lägre än här i Skåne, och i princip allt utom myggen där uppe tilltalar oss! Där kan vi få allt det vi drömmer om utan att behöva betala av på huslån resten av våra liv.
Tidigare har vi inte känt att det varit rätt tillfälle att flytta, det är ju trots allt ett väldigt stort steg att flytta från allt, och ett stort projekt att genomföra det! Och när vi sen fick reda på att Tilda var sjuk så bestämde vi oss för att lägga Norrlandsdrömmarna på hyllan ett tag, all fokus på att överleva!
Men nu, nu finns det faktiskt ingenting som hindrar oss längre:-) Och när vi fick erbjudandet om att hyra en liten gård utanför Bollstabruk så bestämde vi oss efter ett par dagars ångest för att tacka ja! Och det känns så himla rätt!
Att vi ska flytta från Skåne känns inte alls så jobbigt som jag trodde det skulle göra. Det ska bli skönt att lämna allt och börja om på nytt. Och vad är egentligen "allt"? Våra gamla liv är ju raserade efter allt det som hänt med Tilda. Vi har inga gamla jobb att gå tillbaka till och dom flesta vännerna försvann. Dom få personer som finns kvar och som fanns där vid vår sida även när vi hade det som jobbigast, dom som verkligen betyder nåt, dom kommer ju alltid att finnas i våra liv oavsett om vi bor här eller där ♥

/Maria

Utökat boende!

När vi byggde kaninburen förra sommaren tyckte vi att den var jättestor! Nu tycker både vi och kaninerna att den är alldeles för liten så det var bara att bygga ut! Nu har ninisarna gott om plats att röra sig och det är dom väldigt nöjda med :-) På nätterna stänger vi in dom i den lilla buren för säkerhets skull så inte dom råkar bli mat åt diverse rovdjur, men det är dom inte allt för glada för. Dom vill ju ha sin stora hage! Så är man inte road av att jaga kaniner halva kvällen så får man snällt plocka något gott och ge dom lite säd där inne så brukar dom ganska snällt hoppa in i sitt nattfängelse ;-)

Från vänster: Mona, Monas ena unge från förra sommaren (inget namn än) och så Yello :-)

Jäkla busar till att gräva, får nog gå ut och lägga en stor sten där innan dom försvinner ner i underjorden ;-)

/Maria

Bläckfisk

Häromdagen var vi i Lomma och införskaffade lite flyttkartonger. Passade på att köpa med oss lite kvällsmat från Fiskboden. Rökt makrill, rökt sill och rökta räkor blev fångsten. Nikki ville hemskt gärna ha en bläckfisk så när jag sa att vi nog inte skulle köpa någon sådan började tårarna rinna inne i Fiskboden. Jag vet inte om det funnits ett barn tidigare som blivit så ledset för att inte få en bläckfisk med sig hem. Så det blev en bläckfisk till Nikki. Det blev inte så mycket kvar av den efter rensning men lite ringar och armar stektes på. Det var väl inte särskilt jättegott blev omdömet.

Kalldusch :)

Vissa dagar är bara helt olidligt varma, inte bara för oss utan även för djuren, trots skugga! Katja och Rasmus älskar att bli avspolade med kallvatten när det är som varmast mitt på dagen! Dom njuter i fulla drag av svalkan! :-) 

Lika bra att passa på och fylla i nytt kallt vatten i tunnan :-)

Lekplatsen :)

Förra veckan åkte vi in till Eslöv för ett besök hos optikern. Eller det var i alla fall vad jag och Lasse hade planerat, Nikki hade helt andra planer ;) Bara en liten bit, snett över vägen från där vi parkerade bilen finns en lekplats. Där hade Nikki tydligen varit i början av sommaren med Trollungarna och lekt och haft kul, och nu tyckte Nikki att vi också skulle gå dit. Och så fick det bli :) Vi hade nog lika skoj allihop!

Land i sikte? ;)

/Maria

Tjock, tjockare....

Min mammas minishettis Katja har fått komma hit på bantning, och till sällskap har vi hämtat hem Rasmus från betet. Han har också en hel del kilos övervikt att bli av med, även om han ligger i lä om man jämför med Katja ;) Mysigt att ha hästar här på gården igen, det är så tomt utan! Ska passa på att bli färdig med Rasmus inkörning nu när han är hemma, så kan man kanske snart börja ha lite nytta av honom också ;)

 Sötis :)

 Och vi som tyckte Rasmus var liten....!

/Maria

Cooling!

Nyinköpta simglasögon :) Nikki tycker dom är skitsnygga, och varför då bara använda dom när man ska bada liksom?? ;)

/Maria

Kycklingar

När vi kom hem från vår lilla semester i Norrland så var det precis dags för kläckning av de första kycklingarna. Vi tog äggen från äggkläckningsmaskinen och lade in dem under de två mest moderliga av hönorna. Pyckel och Mammahöna. Det visade sig dock att Pyckel helst ville ha hand om kycklingarna själv. Runt tre veckor senare var det dags för nästa kull från maskinen. Elva kycklingar totalt blev det denna gång. Nu ska vi bara se hur fördelningen tuppar och höns blir.

Pyckel till vänster och Mammahöna till höger.

Bär, bär och bär...

Vi har plockat mycket bär på sistone och stoppat i frysen. Svarta och röda vinbär, hallon och blåbär.

Nikki har nog ätit bär varenda dag i över en månad. Hon brukar gå ut i trädgården och plocka för att ha på sin gröt. Bilderna nedan är från när vi gick en runda nere på järnvägen(ingen fara...den lades ner 1961).

Blåbärsplock i Skäralid ses nedan.

Stannade till vid kopparhatten och tog ett par foton.

/Lasse